Hjälp, jag hatar Musikhjälpen

Så här års brukar det vara Musikhjälpen som invaderar radio och i år är inget undantag. TYVÄRR. Hatar Musikhjälpen så mycket att jag nästan hellre föredrar att lyssna enbart på bilmotorns brummande (vilket är cirka det tråkigaste ljud som finns) när jag susar mot jobbet i arla morgonstund. Alltså, jag har väl ingenting emot Musikhjälpen som företeelse. Det är väl bra att man samlar in drösvis med pengar till olika välgörande ändamål, men det här med att folk, såkallade kändisar då tydligen, ska sitta i radio och prata osammanhängande om det. Måste de göra det? Jag lyssnar ju aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, på P3 på förmiddagarna av den tungt vägande anledningen att jag helt enkelt inte står ut med att höra Kodjo och Hanna och Martina och allt vad de heter sitta och fnissa och fjanta sig mellan låtarna. De sprider en känsla av att man kommer in och avbryter en privat tillställning där man inte är det minsta välkommen. Som att lyssnarna bara är en klen ursäkt för att de ska få sitta och flamsa om sitt privatliv och sina interna skämt på betald arbetstid. Och Musikhjälpen är ungefär likadant fast tio gånger värre, för då sitter tydligen de här radiopratarna i väldigt långa pass utan att äta någonting, och kvalitén på det som yppas blir ju därefter. Igår morse var det Petter och någon annan, denna någon annan hade vid något tillfälle tidigare under natten använt uttrycket "full patte", vilket Petter uppenbarligen aldrig hade hört förut och blev otroligt fascinerad av, för på de 25 minuter det tar för mig att köra till jobbet så hann han flika in "full patte" säkert 50 gånger. Lite tröttsamt. Den andra personen, som jag inte uppfattade vem det var, satt under tiden och pysslade med en väska, inredde den på något vis som lyssnarna tydligen inte skulle ha med att göra eftersom det bara var en massa dösnack i stil med "jaha, här sitter du och fixar...", "oj, kolla vad smart", "ja, jag tänkte att det man kunde göra så här..." utan att berätta vad som gjordes eller hur det såg ut, vilket man tycker ju skulle vara grundkriterium 1A för att få prata i radio.
I morse var det Linnea Henriksson som skulle intervjua några som hängde på torget (?) utanför den här musikhjälpsstudion men missade då att de hon intervjuade skulle prata i en mikrofon, för svaren från de omkringhängande fansen var det nog bara Linnea själv som hörde. Så det var ungefär som att höra någon prata i telefon, jättespännande. Not. Sätter upp "kunna sköta en mikrofon" som grundkriterium 1B för att få prata i radio.

Jag hade gladeligen betalat en rejäl slant för att slippa lyssna på sånt här djävla dravel på radio. Faktiskt. Jag vill starta mina dagar med min favoritradioperson Peter Sundberg på Vaken, inte såna här dumheter. Tack för ordet.