Igår vabbade jag för första gången på hundratals år. Nuförtiden får ju vem som helst vabba, givet att man har ett sjukt barn i sin relativa närhet då. Det hade jag, nämligen barnbarnet Oliver som går på cirka sin åttiofjärde penicillinkur och behövde passning. Och då tänkte jag att näe, nu ska jag fan inte slösa en semesterdag på att sitta och glo på debila barnprogram en hel dag, utan nu ska jag hardcore-vabba med ersättning från Försäkringskassan.
Förr så ringde man försäkringskassan och anmälde "vård av barn" (man sa så på stenålden, akronymen "vab" var inte uppfunnen då) och några dagar senare fick man hem en blankett som man fyllde i och skickade tillbaks och en obestämd tidsrymd senare ramlade det in lite slantar på kontot. I nådens år 2014 fick man ringa försäkringskassans kundtjänst och prata med en robot. "Säg ditt ärende", uppmanade han mig och jag svarade "vård av barn", för det var ju det uttryck som fanns i min glosbok. "Gäller det vab", snäste roboten tillbaks och jag medgav att så var fallet och tyckte att om han nu fattade vad jag menade så kunde han väl bara lotsa mig vidare istället för att mästra mitt ordval. Hur som helst, efter lite tricksande hit och dit fick jag till slut prata med en människa. Om man vabbar för någon annan måste det nämligen upprättas ett "samband" mellan mig och barnet i försäkringskassans system, och det är man uppenbarligen inte betrodd att administrera själv. Jag fick uppge Olivers personnummer och så blev "sambandet" upprättat. Här försökte jag vara lite smart och proaktiv och smussla in även sambandet mellan mig och Adrian ifall jag skulle behöva vabba för honom någon gång, så hade man ju sparat ett telefonsamtal liksom. Men så jobbade inte försäkringskassan, utan det sambandet fick man ta "när det blev aktuellt". Jahaja.
Frågade om allt var klart nu, men det var det förstås inte utan jag skulle antingen in på försäkringskassan på nätet eller ladda ner deras app och göra en anmälan. Laddade ner appen och det var ju apsmidigt, bara att peta in Olivers och mitt personnummer och så var det klart. Trodde jag. Fast det är inte som förr när allt var "klart" i och med att man fyllt i och skickat iväg den där anmälningsblanketten, utan nu var man tvungen att gå in när man vabbat klart och ansöka om ersättning, och det är klart, appen kan ju inte veta hur länge jag ska vabba. Så det gjorde jag idag, men då stod det att jag inte hade någon anmälan och om jag ville ha ersättning så skulle jag gå tillbaks och göra en. Lydig som man är gjorde jag som appen sa, och plötsligt hade jag TRE djävla anmälningar, två från igår och en för idag, och inte gick de att få bort heller. Loggade in på "Mina sidor" på nätet för att få lite bättre överblick, men den enda unge jag kunde välja att vabba för där var Leo. Eftersom han är 23 år så det kändes ju inte som att det var helt aktuella uppgifter, så jag fick lotsa mig igenom hela prata-med-robot-proceduren en gång till för att få prata med en människa på kundtjänst. Som sa att jag inte kunde ansöka om ersättning eftersom föräldrarna till barnet måste skriva på en blankett som skulle skickas av dom. JAHA, kunde inte människan jag pratade med igår ha upplyst mig om det då? Suck, suck, dubbelsuck.
Så nu väntar jag på blanketten som ska fyllas i och skickas in. Precis som det var förr med andra ord. Pengarna kommer väl lagom till påsk eller så. "Tur man har skogen", som vi brukar säga i min familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar