Bloggutmaning 14: Katter vs hundar

Nu har Annika varit i farten med en ny utmaning, där jag ska blogga om katter och hundars för- och nackdelar. HM. Jättesvårt ju. Jag är nämligen av den åsikten att man inte nödvändigtvis behöver vara antingen katt- eller hundmänniska, lika lite som när min lärare på mellanstadiet hävdade att man inte kunde vara bra på både språk och matte (alltså, 70-talets pedagogik lämnade ju verkligen en hel del övrigt att önska) utan att det går utmärkt att vara båda delarna. Eller för den delen ingetdera, men då är man ju med 99 % säkerhet sociopat (om man inte gillar katter eller hundar alltså, inte om man inte är bra på varken matte eller språk. Då är man väl bara lite...trög.), det är ju allmänt känt. Jag har hur som helst både haft katter och hundar, fast inte samtidigt i vuxen ålder, så jag gör ett försök att spalta upp det hela (känns lite oklart varför jag envisas med att göra det i listor om 5 punkter, men here we go):

Varför man ska ha hundar istället för katter:

1. Hundar är så glada. I alla fall våra. Vad man än hittar på, om man så bara reser sig ur tv-soffan för att gå ut i köket och dricka ett glas vatten, så kommer de dansande och svansande och tycker att allt man gör med dom är så himla supertoppenfantastiskt att det knappt finns något motstycke. En katt bara: gäääsp. Vem är du i mitt liv? Fast det finns ju undantag. Min tjocka katt Lillebror till exempel. Han kom rultande som en glad korv varje gång han kände vinddraget (han var döv) av ytterdörren. Men de flesta andra katter jag känner och har känt bara stirrar högdraget på en som om man vore inkräktare i deras palats och inte den som betalar hyran och släpar hem kattmaten. Hundar däremot beter sig oftast som att man är snudd på solen som deras universum cirklar kring. Det är ju en ganska trevlig känsla faktiskt.
2. Hundtricket-effekten. Nä, men lite så är det. Man kommer i kontakt med folk. Man kan gå kurser och träna och tävla med hundar, och det är kul och spännande och man träffar många trevliga människor man aldrig skulle ha träffat annars (många idioter också för den delen, men alla mynt har ju en baksida). Sånt är ju kul, man blir liksom ett team med sina hundar, en ännu mer sammansvetsad flock. Med en katt kan man väl på sin höjd åka på kattutställning? Har i alla fall aldrig sett några andra katt-aktiviteter. Dessutom: "crazy cat lady" är ett etablerat begrepp som saknar motsvarighet i hundvärlden. Där kan man möjligen utvecklas till Görel i Görels Hundskola i Mia & Klara, vilket kanske inte direkt är en önskedröm, men man sitter i alla fall inte instängd i en av kattpiss och sur mjölk inpyrd tvårumslägenhet med 48 katter som (höll på att skriva "soc", men jag antar att jag menar) Djurens Vänner får tvångsomhänderta.  
3. Man får gratis motion och ett sällskap med aldrig sinande entusiasm på motionsturerna och har man en stor stadig jycke vid sin sida behöver man inte direkt vara rädd för att bli nedslagen och rånad. Har aldrig sett någon gå fortare än superultrarapid när de är ute med katten i sele, och tror inte att katten hade lyft en tass för att försvara sin ägare i en nödsituation heller, egoistiska som de är.
4. En hund går att fostra och inrättar sig i en flock, vilket är rätt vilsamt när jobbet väl är gjort. En katt gör som den själv vill och skiter fullständigt i vad man tycker om det. ALLTID. Kan ju vara rätt enerverande om det går stick i stäv med vad man själv vill.
5. Hundar gör sina behov ute och även om det inte är världens hit att bära omkring på en bajspåse till närmaste latrin så slipper man åtminstone att i sitt hem härbärgera DEN DÄR DJÄVLA KATTLÅDAN med tillhörande krafskrafskrafs vid dygnets alla tider. Ja, jag vet att det finns katter som säger till och går ut och gör sina behov utomhus och att det funkar fint, men jag skulle aldrig ha nerver att ha mina katter springande ute i bebodda trakter vind för våg och fan vet vad för psykon som eventuellt skulle få tag på dom och tortera dom. Eller så skulle jag oroa ihjäl mig för att de skulle bli överkörda, de nio liven till trots. Så innekatter it is för min del. Och därmed DEN DÄR DJÄVLA KATTLÅDAN. Som jag hatar. Var den än står är den i vägen. Och skulle man mot förmodan hitta ett undanskymt ställe så måste man ändå ha koll på att den inte råkar hamna bakom en stängd dörr.  Lukten av kattpiss och -skit är dessutom bland det äckligaste som går att uppbringa och bland det svåraste att få bort.

Varför man ska ha katter istället för hundar:

1. Det är mindre jobb med katter. De behöver inte rastas flera gånger om dagen i ur och i skur. De kan vara ensamma hemma längre. Det är lättare att ordna kattvakt som kommer och häller upp lite torrfoder och byter kattsand än att hitta någon som är villig att härbärgera en hel flock motions- och aktivitetskrävande hundar någon längre tid utan att det kostar skjortan.
2. Katter spinner. Say no more. ÄLSKAR DET LJUDET. Lägg en spinnande katt i knät på mig och jag blir sittande i hundra år. Lugn och harmonisk som aldrig förr. Spinnande katt = valium för själen.
3. Katter har så djävla cool vem-är-du-slav-i-mitt-liv-och-jag-skiter-väl-i-dig-integritet som en svansviftande och lite småfjäskig hund aldrig någonsin kan uppnå.
4. En jamande katt kan visserligen vara störig (speciellt tidigt på morgonen när man vill sova och katten vill något annat), men det är hundra gånger svårare att ignorera ljudet från en stormskällande hund. Tycker både jag och förmodligen alla icke hundägande grannar i hela världen. Tror dessutom att en hund är kapabel till att förstöra mer och dyrare grejer i missnöje/tristess/stress än det en katt åstadkommer. Lite omkullvälta blomkrukor och sönderklösta tapeter är väl ingenting jämfört med att få sina nya snordyra löpardojor eller för all del ett helt djävla hem fullständigt söndertuggat. På ingen tid alls dessutom och när man minst av allt anar det. Häromdagen saknade jag till exempel en sån där gummiplupp till ett par in ear-hörlurar som jag brukar ha när jag cyklar. Ett dygn senare kunde jag konstatera att en sådan passerar fullständigt intakt genom mag-tarmkanalen på en tax vi inte ska nämna vid namn, men vi kan kalla honom Hilding. DÄR GICK MIN GRÄNS, kan vi väl säga. Tog alltså inte upp det och bar hem det och tvättade av det och stoppade in i örat. Övervägde det dock, för det var ett par bra hörlurar (RIP), men besinnade mig.
5. Katter är billigare både i inköp och i drift. En aspekt i sann Supersparar-anda. Man är dessutom inte skyldig att ersätta skador som ens katt åstadkommer, till skillnad från det strikta hundägaransvaret som ålägger mig som hundägare att ersätta allt som min hund ställer till med oavsett hur fel någon annan gör. Kan bli jättedyrt om man har otur (se även punkt 4).