Bloggutmaning 11: Vi bor på landet, och snart vi fann det

Nästa bloggutmaning från Annika är varför landet är att föredra framför stan. Så here we goooooo:

1. Naturen. Älskar naturen. Den riktiga naturen, inte anlagda rekreationsområden (eller jo, det är ju förstås fint och bättre än inget, men det är ändå inte riktigt samma sak). Jag är dessutom en egoistisk fan som gärna vill ha naturen lite för mig själv. Gillar därför naturen på landet mer än parker i stan eller strövområden där varenda jävel ska drälla omkring med matsäck och svampkorg och väsnas när jag vill gå omkring och vara ifred och tänka djupa tankar om själen och världsalltet och hela skiten. På landet finns naturen dessutom inom bekvämt räckhåll, utan att man måste starta det logistiska projektet "åka ut till landet". På landet är det bara på med jackan och gå ut.
2. Lugnet. Visst, det kan väl vara kul att vara i en stad någon gång emellanåt, och jag kan väl medge att det finns ett helt annat utbud av aktiviteter, affärer och annat som folk verkar tycka hör till livets nödtorft i en helt annan utsträckning än vad jag gör. Men någon gång emellanåt och som omväxling eller i samband med något speciellt, så javisst. Men jag skulle bli K-N-Ä-P-P på riktigt av att leva på det viset jämt. Nu menar jag kanske mest storstäder där folk far omkring som torra skinn och knuffas och stressar och håller på att bryta ihop för att bussen är två minuter försenad och där allting står stilla i rusningstrafik och alla är sura och irriterade så fort någonting hakar upp sig. Typ helt normala saker som att det kommer snö på vintern eller att någon utsocknes biltrafikant råkar lägga sig i fel fil eller att en turist råkar "stå fel" i rulltrappan. Det är förstås inte samma hets i mindre städer, men det är ändå påfallande ofta en djävla massa folk som ska göra en massa saker samtidigt och det gillar inte jag. Vilket osökt leder in på:
3. Mindre trängsel. Det är med få undantag aldrig mer än max två-tre personer före en i kön till kassan på Konsum här i byn. Inte ens när det är löning. Bilköer är ett okänt fenomen (fast i samband med O-ringen i somras fick vi ett litet smakprov på hur det skulle kunna vara), kanske någon gång att det stockar sig på genomfartsleden i samband med att Kiviks marknad öppnar. Men annars så är det gott om plats, överallt och jämt. Jag gillar gott om plats.
4. Huspriserna. Att ha hus och trädgård är trevligt tycker jag. Vill man ha det i stan så får man ju LÄTT punga ut med minst det tredubbla mot vad det kostar i byarna häromkring nästan-Österlen, och då får man någonting i storleksordning en sockerbit på ett A4-ark som ligger inklämt bland en massa andra hus på såkallade attraktiva områden till samma pris som man skulle kunna få en hel gård för. Det är väl ett Supersparartips värt namnet om ni frågar mig. Massor av pengar går åt till boende, och massor av boendekostnader går rätt ner i bankens giriga ficka i form av räntor. Ju lägre pris på huset från början desto mindre behöver man låna och desto mer pengar blir det kvar till mig och desto mindre pengar får banken. HA! En annan snålgrej är att försäkringspremier (heter det verkligen så? är inte en premie liksom någon slags...gåva?) och sånt är lägre på landet, så där sparar man ytterligare en slant - KA-TJING!
5. Att det trots allt finns vissa nackdelar med landet (fast den enda jag kan komma på just nu är att kollektivtrafiken lämnar en del övrigt att önska), så att inte alla flyttar hit. För då skulle ju det här bli en stad, och det hade ju varit rysligt tråkigt. För mig, som älskar landet.