Fästingar och Jamie Oliver

Idag är det bockjaktspremiär och då kändes det lite osäkert att gå i skogen lite hur som helst som jag brukar göra på helgerna, så jag valde motionsslingan istället. Tänkte att där är det väl ingen som jagar i alla fall. Det var det inte heller. Men sen vi kom hem har jag jagat. Fästingar. Dessa otäcka djävla kryp kan gärna få kravla tillbaks till helvetet där de hör hemma, men det lär de ju inte göra. Det är alltid "fästingsommar" oavsett om det varit milt eller rena vargavintern. Det är ändå alltid gynnsamt på något vis för fästingarna. Är övertygad om att fästingar är det första som kryper fram efter att man sprängt en atombomb. De bara borstar av sig lite radioaktivt damm och sätter sig att vänta på ett förbipasserande offer som om ingenting hade hänt.

Plockade bort två fästingar som kröp på Remus samt fem som satt sig fast på Hilding. Sedan en som satt sig fast på mig, och nyss plockade jag bort en liten fan som kröp omkring under kläderna. Isch.

Igår bakade jag Jamie Olivers chokladpaj och idag provsmakade vi den. Alltså maken till något mäktigare och mer kalorimättat får man nog leta efter bra länge. Det var typ ett halvt kilo choklad, PLUS grädde, PLUS smör PLUS pajdeg gjord på florsocker och ännu mera smör. Kändes som att man kunde ta en liten smula av pajen, hälla kokande vatten över och få varm choklad till en hel skolklass. Det lät gott, men var way too much av allting så den kommer aldrig mer att tillagas i det här hushållet. Sorry Jamie, det här var inte din bästa idé.

Nu ska jag se om det inte är någon Lyxfälla eller liknande fördumnings-tv att roa mig med medan jag smälter denna kaloribomb.