Burn knäckebröd, burn.

På mitt jobb har vi ett skåp i fikarummet där alla som är för lata för att bre sina frukostmackor hemma förvarar sina knäckebrödspaket. Jag är en sån som är lat. Häromdagen när jag tog fram mitt paket med Wasa Sport så tyckte jag att det luktade mögel om det. Alltså, det vet ju alla att knäckebröd inte möglar. Det kan ju stå i skafferiet eller i brödburken i åratal utan att det händer något annat med det än att det möjligen blir lite mjukt, om det är fuktigt, eller tar smak av något intilliggande starkt luktande. Men det möglar inte. Knäckebröd började man för övrigt tillverka i områden där man malde mjölet i små skvaltkvarnar där man inte kunde mala mjöl året om eftersom vattnet frös på vintern och vattenståndet ofta var för lågt på sommaren. Så var det någon smart fan som kom på att man kunde torka brödet så höll det sig mögelfritt till dess att skaltkvarnen åter gnisslade igång framåt höst- eller vårkanten. Så djävla bra alltså. Knäckebröd is the shit. Tänk några skivor lagrad Wästerbottenost på ett knäckebröd...mmm. Måste nog gå och ta en macka.

Men nu i alla fall: Mitt knäckebröd på jobbet luktade mögel. Det var bara två skivor kvar i paketet och det hade legat i sitt öppnade paket sedan innan semestern någon gång, men det har ju ingen betydelse. Det syntes förvisso ingenting, men seriöst, fingranska ytan på ett Wasa Sport och tala om vad som är vad. Det var inte speciellt lätt. Åt mina mackor i alla fall eftersom jag a. ätit upp övriga skivor i paketet och överlevt, samt b. var hungrig. Överlevde även detta, även om det inte var jättegott.

Dagen därpå öppnade jag knäckebrödsskåpet och möttes av en DISTINKT mögeldoft. Alltså kan den inte ha kommit från mitt knäckebröd, och det var ju tur eftersom det i så fall hade varit möjligt för knäckebröd att mögla och det hade ju varit tråkigt om det var så, men nu var ju källan uppenbarligen någon annanstans. Slet ut allas knäckebrödspaket och gick igång som värsta mögelhunden. Fick inget napp på nedersta hyllan (a k a knäckebrödshyllan) och gick därför vidare till övre hyllan, där vi förvarar socker och salt och såna grejer. Och där! Låg det en brödpåse med bäst-före-datum 27 juni. Öppnade påsen lite försiktigt och tittade ner på det som en gång hade varit en kvarglömd skiva kavring men som nu hade förvandlats till en rejäl ansamling grönt stoft som virvlade upp och sökte sig till mina andningsorgan.

Fattar inte hur denna påse kan ha undgått någon. Att den undgick mig är inte så konstigt eftersom jag är kort och socker-och-salthyllan befinner sig ovanför min ögonnivå, men de som är fullvuxna borde ju ha uppmärksammat att denna påse legat där länge och liksom blivit...levande. Men icke. Ja, nu åkte den i soporna i alla fall. Utan källsortering, fy på mig. Gillar inte när folk slänger allt i brännbart med synnerligen löjliga argumentet "allt brinner i rätt temperatur, hö hö hö" som en ursäkt för att de är  för lata och bekväma att källsortera sina egna sopor, men i det här fallet kände jag att en förbränningsugn faktiskt var precis vad den här kavringen behövde. Och mina luftvägar också. Förlåt mig, miljön, men så är det.