Kampen kräver många år

Har nu en officiellt stukad fot. Satfläsk! Eftersom jag mig veterligen bara har fejkat stuningar till förmån för att slippa hoppa plint och annat som kändes meningslöst under skoltiden så har jag inte riktigt vetat hur en stukad fot beter sig. Det vet jag nu. Den blir bland annat jättesvullen. Och blå. Och gör ont. Som väl var hade jag lite hästsjukvårdsgrejer att fixa ett stödbandage med och sedan var det bara att sitta med foten i högläge och lida. Detta var igår. Idag har jag haltat en försiktig promenad i något himla pensionärstempo. Illusionen av  65+ (eller 80+ om den där djävla Reinfeldt får som han vill) bröts dock då taxarnas DÖDSFIENDE (en fälthare) dristade sig att dyka upp. Då förvandlades promenadlimporna till två mördarmaskiner som gav sig av i raskt tempo, men eftersom de hade en enbent bromskloss i andra ändan av sina koppel blev det inga blodsutgjutelser. Utom möjligtvis i foten då.  Har dock inte bara oflyt i tillvaron. Häromdagen hittade jag 500 spänn på gatan, dagen därpå 2 cent (men många bäckar små). Har nu omsatt en del av rikedomarna i Harry Boy för att se om turen håller i sig. Nu ska jag hugga ved. En annan dag ska jag lära mig radbrytning när man mobilbloggar.