Vårtrött?

Känslan när man sitter i soffan och med allra yttersta möda kan hålla ögonen öppna och man nästan gråter inombords för tanken på att resa sig, gå ut i badrummet, peta ut linser och borsta tänder känns så djävla oöverstigligt jobbig? Och så tittar man på klockan och ser att den är ganska så exakt...21.15. Den känslan av FART OCH FLÄKT liksom. Finns inte här just nu.

PS. Är ej gravid, bara ständigt "uppe med tuppen" som det heter. Däraf kvällströttheten. Antar jag åtminstone. DS.