Sagan om torkarbladen del 2

Okej, jag får väl be Mekonomen lite om ursäkt nu då. Åkte dit i onsdags för att hämta mitt torkarblad. Möttes upp av en saktfärdig yngling som tillbringade åtskillig tid med att gå runt rätt så planlöst och leta, bläddra i pärmar, fråga. "Vi fick TVÅ pallar med grejer idag", sa han lite ursäktande till mig, fast eftersom jag ser hundratals pallar med allehanda prylar passera revy varje dag på mitt jobb så tyckte väl kanske inte just precis jag att det var en passande ursäkt. Efter 250 år hittade han i alla fall mitt torkarblad och frågade om jag hade Mekonomenkort, på vilket jag svarade nekande. "Är du intresserad av att skaffa ett?" undrade han då. "Nej, min man har ett, jag kan skicka honom nästa gång", suckade jag (alltså, brukar verkligen inte vara stingslig mot butiks- eller servicepersonal och HATAR faktiskt folk som skäller ut Konsums personal för att mjölken är dyr eller konduktören för att tåget är försenat, men denna dagen levde jag lite on the edge). DÅ FICK JAG 10 % RABATT I ALLA FALL, fastän jag inte hade något kort. Det var ju faktiskt väldigt snällt av Mekonomen. Ännu gladare blev jag när det visade sig att torkarbladet faktiskt passade. I min värld hade jag redan inbillat mig att jag skulle få betala dyrt för något som jag sedan skulle få krångla med att åka och lämna tillbaka, men istället fick jag det lite billigare och det passade. Helt otroligt, eller så har jag väldigt väldigt låga förväntningar på ett lyckat köp.