Nä, nu blir det text igen, man kan ju inte hålla på och "bildbomba" som en annan tonåring. Våren har kommit på allvar och alla mina frösådda tomater och gurkplantor dog när jag planterade om dom. Det har inget direkt samband med vårens ankomst, men mitt odlingssjälvförtroende sjönk rätt så rejält. I hundratals år har jag dragit upp än det ena och än det andra från frö och för det mesta med alldeles utmärkta resultat. Men förra året satte jag ut mina skyddslingar lite för tidigt i växthuset, så alltihop strök med i en oväntad frostknäpp. Och i år tålde de tydligen inte att bli omplanterade ens en gång. Suck. Fast jag antar (eller rättare sagt: VET) att de är klena på grund av att de har stått lite för varmt och lite för mörkt för sitt eget bästa. Håller på med en omorganisation i arbetsrummet, så där fanns inte plats. Där är annars ganska svalt och finns utmärkt belysning. Nu fick de stackarna hålla tillgodo med den rejält tilltagna stugvärmen i hallen intill vardagsrummet med KAMINEN och lite dagsljus från norrsidan, skuggat av en cypress dessutom, plus lite menlös belysning från taklampan, och som alla vet är våglängden på vanligt glödlampsljus ungefär detsamma som det ljus som silar ner genom ett kraftigt bladverk, vilket bara gör plantor långa och gängliga och framför allt klena, eftersom de bara strävar upp mot det riktiga ljuset ovanför trädkronorna (som i det här fallet inte ens finns). Förutsättningarna går väl kanske i bästa fall att benämna "sådär", tydligen överskattade jag det där med växtkraft. Nu är det lite sent att börja om från början, så det får väl bli köpeplantor i år (igen). Jaja, det är ju inte direkt en dödssynd. Note to self nästa år: Gör om, gör rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar