In the silence of a graveyard someone's talking to himself

Fick en chokladkaka i present för ett tag sedan, Askinosie 77 % Dark Chocolate, och det kan jag säga att den var TO DIE FOR. Kan mycket väl ha varit den godaste choklad jag ätit i hela mitt liv. Tyvärr (eller kanske tur, beroende på hur man ser det) så kostar en kaka på ynkliga 85 gram omkring 100 spänn. Så man får äta med vördnad. Nu har jag gjort det och idag tog den slut. SNYFT. Lär ju dröja innan jag har mage att unna mig själv choklad för hundra kronor kakan...eller så dröjer det inte så länge. Man får ändå betänka att det här är något annat än Marabous djävla utsugarbusiness i tredje världen. Då måste det ju få kosta lite, tänker jag. Speciellt när det var sådär gott-gottigottgott som det här var. Kanske ingenting för den som inte gillar mörk choklad som är liksom lite sträv och barsk, men nu råkar jag ju göra det. Också, ska väl kanske tilläggas så man inte framstår som någon Anna Skipper-wannabee.

I övrigt har jag GRYM träningsvärk idag. Var på TABATA igår och då skulle vi träna med KETTLEBELLS. För er som i likhet med mig mot förmodan hittills inte vetat vad en KETTLEBELL är så kan jag numera berätta att det är ett klot med ett handtag på, och det kan man lyfta och svinga omkring sig i alla möjliga ledder och övningar och så småningom blir man väl stark som en oxe. Det är jag uppenbarligen inte nu, för då skulle jag väl inte ha sån träningsvärk tänker jag mig. Jag valde en KETTLEBELL som var som en grapefrukt, tror den vägde 8 kg, och den var astung efter ett tag. Orkade knappt hasa mig uppför trappan till förrådet för att lämna tillbaks den efter passet. Men såg tanter som kom kånkande på KETTLEBELLS i storleksordningen vattenmelon och verkade helt oberörda, så det är ju tur man kan ha en lite avspänd attityd till det här med att prestera i förhållande till omgivningen.