Egentligen är det ju precis meningslöst att ödsla energi på att störa sig på vädret, för det är ju snudd på det enda här i världen som man inte kan göra någonting åt. Till och med döden känns mer förhandlingsbar, man kan operera, medicinera eller spela schack. Men med vädret är det liksom bara att gilla läget och underkasta sig.
Men ändå. Denna vinter som började så bra. Hela december och halva januari var ju GULD med avseende på vädret. Sen kom den där djävla Kung Bore och skapade kaos och oreda med snöstormar och annat elände. Okej, det är väl inte som det domedagsklingande "winter is coming" i Game of Thrones, där en enda vinter kan vara i decennier, men inte långt ifrån heller. För en person som jag, som i det närmaste blir utslagen så fort det är över 25 grader utomhus kommer kanske detta vinterhat som en överraskning. Jag har dock i princip ingenting emot själva kylan, men den här djävla snön kan jag lätt leva utan. Men annars är jag en höst- och vårmänniska. Trivs bäst när det är runt 15 grader och "växlande molnighet".
Det enda som är "bra" med den här djävla vargavintern är att man inte behöver fundera på om det är halt eller inte, för det är det otvivelaktigt. Man behöver inte fundera på vad man ska ha på sig, för det är bara att hänga på sig lager på lager av allt man äger och toppa det med alla ytterkläder garderoben förmår skaka fram. Man behöver inte heller fundera på vad man ska göra på sin lediga tid, för då ska man skotta snö. Fy för i helvete vad jag har skottat i veckan som gått, varenda eftermiddag efter jobbet, och varje morgon har det ändå legat en ny orörd decimeter som en överraskning av tvivelaktig nöjesgrad.
Glädjen när jag i morse upptäckte att det INTE hade snöat i natt var oproportionerligt hög. Det var visserligen minusgrader, men luften var torr så jag behövde inte ens skrapa rutorna, bara att sätta sig i bilen och rulla iväg. Och triumfvrålet som steg ur tv-soffan i går kväll när väderprognosen visade plusgrader och regn i helgen var i samma nivå som när Ravelli räddade en avgörande straff i fotbolls-VM 1994. IN YOUR FACE KUNG BORE, vill jag minnas att mitt mogna uttalande var när TV4-nyheterna tonade bort till förmån för reklam. Men nu vill jag ha takdropp och dagsmeja och slask och se vintergäcken (som redan hade börjat blomma innan snön kom) igen. KOM IGEN NU DÅ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar