Bilder kommer

Jag har säkert skrivit om det här förut, men jag har en kamera, en Olympus som är säkert 10 år gammal, men som är svinbra på alla sätt och vis. 20x optisk zoom, 1 cm närgräns, tar skitbra bilder i allt från närbilder till actionfoton. Enda nackdelen är att den är så stor och klumpig att man bara inte kan ha den med sig lite smidigt i fickan eller åtminstone handväskan, det blir liksom lite Kalle Ankas fotografiska expedition över det hela. Lycklig var den tid då jag hade en Nikon Coolpix som var liten och smidig och tog, inte riktigt, men nästan lika bra bilder. Den damp tyvärr i ett betonggolv på en fest för några år sedan, och sedan dess har letandet efter "en bra liten kamera" varit ständigt aktuellt (just den varianten av Coolpix hade utgått ur sortimentet och efterföljaren hade inte alls samma egenskaper). Jag köpte en Canon som var hyfsad, men den hade lite lite zoom och slukade batterier som om det inte fanns någon morgondag. Tio bilder var väl allt den orkade åstadkomma en vinterdag och det duger ju inte riktigt. Sen gick den sönder en sekund efter att garantin gått ut, men det var nästan bara bra för då kunde jag ju köpa en ny. Köpte en liten Nikon av något slag, och här fick jag någon slags hjärnsläpp, för den hade kanske bara 10x optisk zoom och hela 10 cm närgräns. 10 cm närgräns för en som älskar att ta närbilder, jag vet inte hur jag tänkte här om jag ens tänkte, och mycket riktigt blev jag inte alls nöjd. Det enda som är bra med den är att den är liten, men det är också allt. Och att det går att plocka ut minneskortet och pluppa in direkt i datorn (går tyvärr inte med gamla Olympusen) så man slipper mecka med sladdar och skit, men det är inte tillräckligt för att mitt kräsna kamerajag ska låta sig blidkas. Så den gav jag till min man, som inte är lika kinkig (eller möjligen en bättre fotograf).

Sen gick livet in i ett nytt skede i och med att jag köpte SMARTPHONE. Då fanns det ju plötsligt ingen anledning att släpa med sig en extra kamera, tänkte jag. Jag övergav till och med min fotodagbok som jag haft sedan 2003 för att börja instagramma. Och ja, det har sin tjusning. Det är så jäkla enkelt och smidigt. Bara klicka och dela. Men helt ärligt, det är ingen bra kamera. Jag köpte ju inte den värsta SMARTPHONEN på marknaden om man säger, utan nöjde mig med nån budgetvariant. Och den tar inte jättebra bilder. Varken på långt avstånd, för det går inte att zooma annat än digitalt, men då blir det ju pixligt, och den är faktiskt inget vidare på närbilder heller. Dessutom är det skitsvårt, åtminstone för mig, att ta bilder med en hand. Mina fingrar är liksom inte gjorda för att hantera en touch-skärm samtidigt som jag ska hålla själva luren stilla. Och eftersom jag 9 gånger av 10 när jag har ett bra motiv framför mig även har med mina hundar så är det där med enhandsgrepp, eller bristen på bra sådant, en ständig källa till förtret.

Nåväl. Häromdagen så fick jag för mig att jag skulle googla lite. "Långzoom och liten närgräns" tror jag sökorden var, och vips var jag inne på någon elektronikjättes sida. Och kunde konstatera att det hänt en hel del sedan sist jag letade kamera. Då var alla med 20x optisk zoom och däröver lika stora som min gamla Olympus, och då finns det ju ingen anledning att köpa en ny. Men nu hittade jag plötsligt en som var lika liten och smidig som min förra (den kassa med 10x zoom och 10 cm närgräns), om inte ännu mindre, fast den här hade 22x optisk zoom. Den är dessutom utrustad med både GPS och WiFi och fan vet hur mycket teknik de har lyckats peta in i denna som är i storleksordningen "mindre än en braständsticksask". Och den var så löjligt billig att det nästan var ett hån att inte köpa den. Så det gjorde jag. Idag var jag på Konsum och hämtade ut den, och nu ligger den och laddar sig*. Kan knappt bärga mig tills jag får gå ut på promenad och ta den med och liksom zooma in världen.


* Förr hade jag följande krav på kamera:
1. Mycket zoom
2. Liten närgräns
3. Ska kunna använda vanliga AA- eller AAA-batterier. Av den enkla anledningen att det enligt mig är svinmycket enklare att skaffa nya batterier än att ständigt behöva tänka på laddare. 
Min Olympus uppfyller alla de här kraven, plus att det finns en riktig sökare också så att man slipper stå och vingla med kameran på armlängds avstånd för att se hur bilden blir på skärmen, vilket jag anser är ett plus men som jag ändå inte använder mig av jätteofta. Kan väl säga att jag har släppt punkt 3 helt och hållet nu. Tycker fortfarande det är assmidigt med AA-batterier, men det verkar jag vara djävligt ensam om att tycka. Och finns det så är inte krav 1 och/eller 2 uppfyllda och då kan det ju faktiskt kvitta.