Sovmorgonen som kom av sig

I morse skulle jag ha sovmorgon. För en som stiger upp innan fan själv gör det varje dag är det nästan en pervers tanke. Ställde klockan på 06.00 istället för 04.30 och unnade mig att för en gångs skull "vara uppe lite längre". Låg på soffan och sträckläste Belinda Bauers senaste (Betraktaren. Alltså, LÄS DEN. Så djävla bra!) till klockan 22 (djärvt, verkligen). Beslöt sedan att boken var så bra att den måste ransoneras för att inte ta slut för fort, så sen gick jag och lade mig och gottade mig åt min härliga SOVMORGON som stundade.

Och, SURPRISE, vad tror ni hände? Vem vaknade sin vanliga tid och kunde inte somna om? Nu kan man väl i och för sig invända att det, jämfört med att stiga upp, inte är så dumt att bara ligga i sängen och dra sig i 1½ timme, men ändå. Så djävla ovärt med sovmorgnar som inte vill samarbeta. Tummen ner för dom.