Le dimanche

Sov som en, jag vet inte vad man ska dra till med för liknelse när man sover dåligt, oklubbad oxe? skit samma, INTE BRA, i natt. Drömde en massa drömmar om att min bil gick sönder och inte gick att laga och jag var tvungen att köpa ny. En mardröm på riktigt, sånt är ju SÅ DJÄVLA JOBBIGT och jag fasar när den dagen kommer. Med tanke på att The Queen of Volvo rullade ut från bandet på Torslandaverken anno 1990 så lär ju den dagen inträffa inom en överskådlig framtid även om Linus på verkstan tar Frälsaren till vittne att han har sett exemplar som har rullat upp mot 60 000 mil utan att falla i bitar. Den som lever får se.

Klev i alla fall upp i ottan för att åka iväg på det här förbaskade spårprovet, vars när-var-hur-bekymmer förmörkade hela min lördag. I vanliga fall tar jag alltid med båda taxarna när det ska spåras, men idag tänkte jag bara ta med Remus eftersom det bara var han som skulle gå prov. Hilding ville väldigt gärna följa med, men jag lämnade honom kallsinnigt på ovanvåningen (tillsammans med storsovarna min man och Boris, så det var inte så att han var helt övergiven). När Hilding var valp så råkade han nämligen snubbla på sina egna tassar i ett klumpigt första försök att ta sig ner för trappan och sedan dess har han vägrat gå i den, utan får bäras ner och upp varje morgon och kväll. Vi har lockat och pockat med hundgodis och uppmuntrande tillrop, men nix. Han bara tittar på en med jätteledsen blick och går och lägger sig någon annanstans och suckar tungt som om ingen i hela världen har så stora krav på sig som han. Men när det gick upp för honom (vilket inträffar så fort man börjar plocka med termosen, ryggsäcken och spårkläderna) att hans matte och halvmorbror skulle åka till skogen och han skulle inte få följa med så övervann han över ett års ackumulerad respekt för Trappan och dunsade ner för egen maskin. Hade verkligen inte hjärta att lämna honom hemma (fortfarande tillsammans med min man och Boris) efter detta hjältedåd, så han fick följa med. Även om det för hans del mest innebar att ligga i bilen så var han ändå nöjd. Och Remus jobbade på bra och spårade upp sin klöv utan några större bekymmer, så alla var nöjda och belåtna faktiskt.

Enda minuset var att jag, när jag kom hem, råkade nicka till en stund på sofflocket. Nu närmar sig klockan läggdags med stormsteg, men jag är fortfarande OTÄCKT pigg. Nu råkar detta i och för sig sammanfalla med premiären för Bron 2, så just idag gör det väl kanske inte så mycket (men imorgon däremot...zzz). Men Bron alltså. Gotta love Saga Norén, länskrim, Malmö. Nu börjar den snart, hej då.