Igår var en flitens dag. Jobbade, åkte hem, svängde inom (eller för att vara exakt: körde TILL) biblioteket för att hämta del 2 av Belinda Bauers inte-riktigt-en-trilogi-men-böcker-som-ändå-hör-ihop där jag redan läst del 1 och 3. Kom hem, gick på taxpromenad, rekade var korna som betar i Körsbärs/Törnrosdalen (ja, det är alltså inte en omskrivning för "de sälla jaktmarkerna" utan vi brukar säga att vår tomt gränsar till Nangijala på grund av att delar av Bröderna Lejonhjärta spelades in där) höll till någonstans. Kom hem igen, gick ut i en annan del av denna filmiska kohage och lade ett spår till Remus, tax med rätt att döda. Gav mig sedan ut på zombieträning. Upplägget var samma som sist, och det gick bra bortsett från att jag inte plåstrat om mitt skoskav ordentligt. Så när jag plågade mig fram med de sista "10 minutes free running" så skavdes plåsterhelvetet undan och blottade KÖTT. Inte bra i zombiesammanhang, och inte speciellt skönt i övrigt heller. Men det vara bara att bita ihop. Som belöning fick jag, "Runner 5", ärva den "gamla Runner 5":s väska med en sport-bh och några kvarglömda chokladbitar i. Antar att det är hett byte i en zombieapokalyps. ELLER INTE. Det är lite märkligt det där med zombieapokalypser. Eftersom själva grejen är att väldigt FÅ människor överlever så borde det ju finnas enorma lager av precis allting. Ändå går dom, människorna som överlever alltså, nästan alltid klädda i gamla trasiga kläder och får jaga rådjur för att få något att äta. Det är något som inte stämmer här. Likadant med zombies. De har ju knappt någon ämnesomsättning alls, bara precis lite knappt mätbar elektrisk aktivitet som håller igång de allra mest basala funktionerna. Det är därför zombies är så långsamma och tröga (filmer där zombies är blixtsnabba och till exempel gillrar listiga fällor för att fånga levande människor, som t ex I am a legend är FALSK PROPAGANDA). Det märkliga är dock denna extrema hunger, trots avsaknad av ämnesomsättning. Aldrig att man har sett en zombie som rapar belåtet och tänker att nu är det bra, eller låter människor passera med ett artigt "tack, men jag åt nyss". Men filmer är ju inte alltid logiska.
Efter att ha överlevt zombiepasset kom jag hem för tredje gången denna eftermiddag, tog med mig Remus (och min man) och gick det tidigare lagda spåret. Kom sedan hem en fjärde gång och kom på att bilen var fylld med ved. Min mans också, så vi höll på en god stund med att bära och sortera till våra olika vedställen (typ: "ved med spik i", "ved utan spik som måste sågas", "ved som går att elda direkt", "ved 2014", osv). En härlig sysselsättning, måste jag säga. Sedan gick jag in och duschade och satte mig i soffan med min bok samt lyssnade till Anna Skippers tvivelaktiga kostråd i bakgrunden. Eller det är klart att hennes råd om vad folk ska äta framstår som bättre än att livnära sig på fett, sött och halvfabrikat. Men ALDRIG att jag kommer att erkänna att kokosfett skulle vara ett bra inslag i ens kostcirkel. Hennes motivering är att det "botar sötsug", men allvarligt, om jag hade vräkt i mig till exempel 1 kilo margarin eller halsat en flaska olivolja så hade jag ju inte varit ett dugg djävla sugen på någonting alls efter det utan bara typ spyfärdig. Så den lätte går jag inte på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar