Seriöst, det här måste ha blivit cyberrymdens tråkigaste blogg (det är här ni 10 läsare ska stämma upp i ett unisont NEEEJ...nähä, inte det heller). Men jag bara jobbar och jobbar och sen är jag trött. Jag längtar efter semestern, men dit är det ju evigheter. Lite är det SMARTPHONENS fel också. Förr var jag ju tvungen att starta datorn för att kolla mailen. Kolla mail = jättekul. Kanske inte om man får dödshot och sånt, men det har jag aldrig fått. Däremot är det kanske 80 % reklam, och det är ju förstås inte så djävla festligt, men man vet ju aldrig. Någonstans där i högen om erbjudanden från Ellos och I FORM så kanske det ligger ett skitroligt mail som kommer att förändra hela ens tillvaro. Ja, i alla fall, om man har en SMARTPHONE så kan man ju kolla mailen i den (och det gör jag typ jämt), så därför finns det inte längre samma behov av att plocka fram datorn och göra detsamma. Och när man ändå "hade datorn igång" så kunde man ju passa på att blogga lite om ingenting. Men när det nu burrar till i fickan varenda gång jag får ett mail så kan det gå flera dagar utan att datorn sätts på. Så ligger det alltså till.
TILLÄGG: Jo, jag vet att man kan "blogga från mobilen", men seriöst. På min gamla telefon kunde jag sköta hela tillvaron med en tumme. SMARTPHONEN är så djävla stor att man liksom måste använda tvåhandsgrepp. Och det där med pekskärm, NJA. Det är ju smidigt och bra förstås, men jag är helt oförmögen att skriva om jag inte använder ena handen till att hålla telefonen stilla och sedan den andra för att försöka pricka bokstäverna med. Och ändå blir det fel jätteofta, inte alls som förr när man kunde skriva hela sms-romaner utan att titta en enda gång, man visste att sju tryck på ettan var asterisk och tre tryck på # gjorde så att det blev stor bokstav hela tiden, och man kände dessutom i tummen hur många gånger man hade tryckt, och det blev nästan aldrig fel.
Men det här med pekskärm är nog nåt för "den yngre generationen". HEJ PENSIONÄR. Eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar