Måste säga att det kändes otroligt lyxigt att traska iväg till sin tantgympa igår. Bara att ta träningsskorna i handen och traska genom byn och vara framme på sådär fem minuter istället för att packa in sig och väskan i bilen och köra iväg, köra bil i flera mil, hitta parkering, träna-träna-träna och så upprepa samma procedur i omvänd ordning. Ett träningspass på 45 minuter blir liksom en helkväll på det viset, och det var den huvudsakliga anledningen till att jag gjorde slut med rikemansgymmet i Åhus city. Så igår gick jag där och mös för mig själv över förnämligheten med gångavstånd. Mmm...gångavstånd.
En timme senare släpade jag mig samma väg hem igen och undrade vem i helvete som varit så korkad och placerat en by på ett ställe där precis allting lutar och där alla backar går uppför vilket håll man än väljer. Va? Va? Va? Ja, det var jobbigt med tantgympa. Igår gjorde jag nog fler armhävningar än jag gjort sammanlagt under hela 2012. Och allting gick liksom i ett hela tiden, det fanns inte ens tid att dricka en klunk vatten mellan övningarna och det var överlag ett djävla tempo på allt. För mig, som först haft en dryg månads vila på grund av muskelinflammation i höften och därefter legat som en död sill i tio dagar på grund av monsterförkylning, fick ordet "rivstart" en helt ny innebörd. Det här med snabbhet är ju inte riktigt min grej, åtminstone inte i kombination med uthållighet. Av haren och sköldpaddan är jag definitivt sköldpaddan. Men någon ska ju vara det också.
Sammanfattningsvis så här: Det var inte den roligaste träningen. Men det var väl ändå rätt okej, åtminstone när det inte kostar mer än 500 spänn för en termin. Och idag har jag träningsvärk i armar, axlar, mage, lår samt röv, vilket är SÅ DJÄVLA GÖTT. Mmm...träningsvärk. Då vet man att man lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar