Dansa i neon

I morse när jag stack huvudet utanför dörren så singlade, eller snarare yrde, flingor stora som dasslock ner från himlavalvet. Vad FAAAAN liksom. Hade ju sett fram mot några kalla klara dagar, inte för att jag direkt uppskattar minusgrader, men får jag välja mellan sol och blå himmel i kombination med minusgrader så väljer jag väl det alla gånger framför att snön ska VRÄKA ner som den gjorde nu, men det var ju bara att gilla läget. Rattade ut The Queen of Volvo på stora vägen och gav mig iväg mot jobbet i sakta mak. Med betoning på sakta, max 40 km/h för att man alls skulle ha någon koll på var i helvete vägen tog vägen någonstans. Förutom yrsnön så var det dessutom så mörkt att Morias gruvor framstod som en tandläkarmottagning i jämförelse. Lyckades i alla fall hamna bakom plogbilen, och det kändes tryggt. Där låg jag och puttrade fram helt fridfullt i ljuset av en orange saftblandare och kände att DET FÅR TA DEN TID DET TAR. Nä, men efter någon mil så skulle han väl stanna och släppa förbi mig för att vara lite schysst. Typiskt. Sånt händer ju liksom aldrig när man har jättebråttom någonstans på hösten och hamnar bakom ett betlass.

Tog mig i alla fall fram till jobbet i ett stycke och när jag skulle puttra hem igen åtta timmar senare hade det slutat snöa och var snudd på plusgrader. Det är liksom ingen ordning med någonting. Jag svängde inom sosse-ICA och svor över att det alltid är jag som handlar när det ska handlas tunga grejer. Jag har inga direkta bevis, men det känns som att min man alltid råkar nappa åt sig listan när det står jäst, sallad, vaniljsocker, russin, havregryn, tomater. Medan jag alltid åker på att köpa juice, mjölk, yoghurt, mjöl, apelsiner, tvättmedel. Saker som får armarna att växa till orangutanglängd på tiden det tar att tillryggalägga distansen mellan kassan och bilen. Pallar aldrig att ta en vagn, fattar inte varför kundvagnar måste vara så sjukt överdimensionerade att man snudd på måste ha skepparexamen för att kunna kryssa mellan mjölken och grönsakerna.

Kom hem, gick stavgång i en timme i byn. Det är väl det jag hatar mest med snön, att man inte kan gå överallt. Eller jo, klart man kan. Om man gillar att pulsa, halka omkring, få snö i skorna, bli blöt och kall om fötterna. Det gör inte jag, så jag traskade på plogade vägar och tyckte det var ganska B. Plusgrader nu FÖR FAN, tack.

Nu ska väl Lag Soffan försöka ladda lite inför kvällens avsnitt av På Spåret.