Regnmåndag

Lämnade min bil på verkstad idag för service och byte av sprucken glasruta. Förra gången detta hände så fixade bilmekanikern Salvatore all försäkringsbolagsadministration och jag behövde bara hosta upp självrisken och se glad ut, eller inte ens det sista. Men det var väl för lätt och smidigt, för nu var det nya regler och en annan ordning. Först ska man anmäla till försäkringsbolaget och sedan ska man ge ett skadeanmälningsnummer till verkstaden och sedan ska de lämna en prisuppgift som försäkringsbolaget förhoppningsvis tycker går bra. Jamen okej, så jag ringde till försäkringsbolaget och anmälde och blev lindrigt uppläxad för att jag redan hade lämnat bilen på verkstad, det fick man inte göra hur som helst utan DE skulle tala om vilken verkstad man skulle lämna den till. Varav den närmaste låg "i stan", som vi säger här ute på landet, så det förhandlade jag raskt bort utan att nämna att jag jobbar "i stan" och är där varje dag. Sedan fick jag ringa till verkstan och uppge detta nummer, och sedan kan förhoppningsvis försäkringsprocessens kvarnar börja mala.

Ärligt, finns det något TRÅKIGARE att hålla med med än försäkringar? Det är ju förstås bra att de finns och så, men om jag jobbade på ett försäkringsbolag skulle jag gissningsvis dö tråkdöden fortare än man hann säga "skadereglering".

Är helt trött på grund av att jag har uträttat ärenden efter jobbet. Jag vet inte om det är något fel på mig, men det här med att sätta sig i bilen, köra en liten bit, gå ur bilen, gå in i affären, gå ut ur affären, sätta sig i bilen igen, köra en liten bit till, gå ur bilen, gå in i nästa affär, gå ut ur affären, sätta sig i bilen igen och så upprepa detta moment en tre-fyra gånger till gör mig tröttare än ett tufft gympass efter ett strängt dagsverke.

Nu ska jag elda i kaminen och öppna ett paket från Bokus som råkade komma idag, denna nådens dag när tråket står som spön i backen i samma omfattning som novemberregnet. Det vill inte säga LITE, här har det strilat sedan arla morgonstund. Fick tvinga Sabina att följa med ut och springa på lunchen, men när vi väl kom ut så var det skönt. Älskar att springa i regn och rusk, då känner man att man lever. Kan behövas en dag som denna.