A walk on the wild side

Inspirerad av en orgie i trista bilder så beslöt jag att föreviga min egen mediokra torsdagspromenad.

Så här ser till exempel vår gata ut. Den slutar liksom i ingenting. Eller rättare sagt i Nangijala. Delar av Bröderna Lejonhjärta spelades nämligen in på andra sidan kullarna bakom träden.

I andra änden av gatan ligger den mäktiga pizzerian Sankta Klara, som vaktas av ett antal fräna gipslejon.

Här har jag tagit mig ut på "stora vägen" (väg 9/19). Här susar den mäktiga Skåne-Expressen förbi på väg mot Simrishamn.

Nu har jag snart passerat "centrum" (Konsum, banken, busshållplatsen). Det är gjort på cirka 30 sekunder.

Som ni ser befinner jag mig mitt i händelsernas centrum. Eller "right in the middle of nowhere". Välj själva.

Viker av från "centrum" och efter cirka en minut är jag hos korna. 

Här är man dessvärre portad under betesperioden, åtminstone om man har hund med sig.

Så vi travar lydigt vidare och hamnar på den gamla banvallen, som nu är gång- och cykelväg.

En bit av f d banvallen går genom ett skogsparti. Jag kallar denna del för Narnia, för den är lite overklig. Om det regnar så är det uppehåll här. Skiner solen är det skugga. Blåser det halv storm så blir det vindstilla när man kommer in här. Det är inte precis magi, utan beror på att träden är höga och trädkronorna täta och att det börjar en ås på ena sidan. Men det blir lite som i att komma in i en annan värld. Om man har livlig fantasi. Och det har man ju.

En liten sjö hinner vi också med att passera. Betoningen ligger på "liten". Man går runt den på mindre än 10 minuter, om man går sakta.

Nu nalkas vi civilisationen igen! På den här gatan finns det dagis och skola.

Här utanför GRANBAREN brukar tuffa högstadieelever sitta och röka på skoltid. Inne på Granbaren har jag aldrig sett en enda betalande gäst.

Nu är det bara macken kvar, sen har vi gjort snudd på hela byn.

På den här bänken utanför det här laxrosa huset brukar det sitta en gaggig gammal gubbe som luktar kiss och vrålglor utan att hälsa. Han var tack och lov någon annanstans idag.

Snart hemma. Jag avrundar med en bild på grannarnas perfekta gräsmatta. Det ser lite stökigt ut, men löven i kanten kommer från träden i VÅR trädgård.
Ser ni den lilla lilla röda pricken ungefär mitt i bilden? Det är den onda grannen KATLA, may she burn in hell, som är ute och inspekterar ordningen i sin trädgård. Man skulle kunna önska att man aldrig behövde komma närmare sina onda grannar än att de var små röda prickar som knappt syntes, men tyvärr gränsar våra tomter till varandra på ett annat ställe så att vi måste dras med dom i naturlig storlek. Jaja. Man kan inte få allt.