Tycker inte jag gör mycket annat än jobbar och kommer hem och fastnar med Hilding. Alltså den här passningen! Aldrig vända ryggen till! Det är inte klokt vad en tolv veckor gammal valp kan hitta på under en mycket kort tidsrymd med sina vassa tänder och minimala kissblåsor. Det är betydligt enklare med småbarn i samma ålder, de har blöjor och kommer inte ur fläcken. Å andra sidan får man igen det med råge några månader senare när de börjar vända sig, krypa, plocka åt sig saker och förr eller senare ryker dessutom blöjorna.
Den här i det närmaste dygnet-runt-passningen av en hundvalp är tack och lov under en mycket begränsad period av deras liv, så det får man ju ta. Har rätt stor hjälp av Remus, som mer än gärna ställer upp och blir jagad och låtsasomkullbrottad och biten och tuggad på av sylvassa valptänder.
Övrigt som förgyller ens liv just nu är att min bil började låta väldigt mycket när jag körde hem från jobbet häromdagen. Det lät som om det vore passade att börja ha plyschtärningar och fårskinnsfodrad jeansjacka med sydstatsemblem och spela Eddie Meduzas greatest hits. Det visade sig att hela avgasröret hade gått av. Sånt blir man ju inte så glad över, speciellt inte som bilen precis har varit på verkstad och fått nytt fördelarlock och ny rotorarm och en massa annat fint som börjar sönderfalla efter 22 års användande. Där rök ett par tusen, MEN då ska man ändå vara glad att man har en gammal Volvo 740 där reservdelar är asbilliga, relativt sett alltså. Ett nytt avgassystem kostade 1249 spänn på Biltema och bästa (som det skulle ha hetat på Facebook) Patrik bytte det åt mig alldeles gratis.
Jaha, sedan föll jag i en fälla också. På det stora hela så tycker jag att jag lever ett HYFSAT sunt liv. Äter typ tallriksmodellen, äter nästan aldrig halvfabrikat, tränar regelbundet, äter sällan godis eller chips, dricker nästan aldrig läsk. Det funkar bra av sig självt. I somras någon gång var det marknad här i byn. Jag passerade marknadsplatsen på väg mot elljusspåret, och där stod ett stånd som sålde SKÅNE-TOPPAR. Det heter kanske något annat på andra platser, men det är i alla fall ett företag som säljer det som på skånska heter "gräddbullar" och som i resten av Sverige heter typ "kokosbollar". Jag gillar inte kokos, men det finns en variant som bara är chokladdoppad. Som är SJUKT god. Jag köper aldrig såna i affärer längre, för de är nästan alltid för gamla och sega och äckliga. Men på marknader brukar de vara färska. Mmmm....färska kokosbollar (utan kokos då).
Nu hade jag förstås inga pengar med mig när jag passerade det där marknadsståndet med SKÅNE-TOPPARNA, och eftersom jag hatar att trängas med folk så var det inget alternativ att gå hem och hämta pengar och sedan in och knuffas med populasen. Men SKÅNE-TOPPARNA har legat och guppat omkring i mitt sinnes kölvatten sedan dess. Minns knappt när jag åt såna senast, det måste ha varit på 90-talet eller så, så det kändes lite oväntat. Hur som helst. På helgens jakt- och fiskemässa stod de där igen och läskades. Då slog jag till! En låda med 12 stycken! Kan ju säga att lådan inte är tom (än), men jag kan också säga att min man inte har fått smaka en enda. Nu känns det som att mitt hyfsat sunda liv är på dekis en smula. Men bara SKÅNE-TOPPARNA tar slut så kommer det att gå över. Sannolikheten för att jag ska besöka en marknad eller liknande ställe där SKÅNE-TOPPS-vagnen står och lockar med sina produkter är nämligen ganska obefintlig. Så jag kanske bara ska passa på att njuta av fällan så länge jag är fast i den. Tids nog finns det plats för fullkornsbulgur och brysselkål igen. Jamen vi säger väl det då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar