Har precis sett filmen Där som rosor aldrig dör, en dokumentärfilm från 1980-talet som är gjord av Colin Nutley och som inspirerade till inspelningen av Änglagård-filmerna. Det här var dock far from Änglagård, även om man lätt kan se varifrån vissa scener är hämtade. Det här var snarare en tvättäkta gubbfilm. Och eftersom jag är gubbfilmsfrälst så satt jag som klistrad och bara njöt. Mmmm...gubbfilm. Så sjukt avkopplande. Det var dessutom väldigt befriande att se en film av Colin Nutley där Helena Bergström INTE står och fontänbölar hysteriskt i var och varannan scen. Det är det inte alla som har fått uppleva, törs jag nästan lova.
Har plockat en dryg liter smultron idag igen, och det värsta är att det är jättemycket kvar att plocka. Det är nämligen både jobbigt och tidsödande att plocka vildväxande smultron eftersom de inte precis radar upp sig på plockvänlig höjd, utan där får man kliva omkring dubbelvikt och spana och speja efter det röda guldet. Men å andra sidan är ju smaken to die for, så då får man ju helt enkelt offra sig. Det bli inte samma sak med smultronen som växer hemma i trädgården. Inte ens om man flyttar hem plantor från skogen och planterar på sin naturtomt. DET BLIR ALDRIG SAMMA SAK. Oklart varför.
Funderar nu på vad jag ska göra med dagens skörd. Mer parfait, eller kanske något annat? Är inte så förtjust i att koka sylt eller marmelad på just smultron, för jag tycker smaken förstörs lite. Likör har jag ett par flaskor kvar från Det Stora Bäråret 2009. Jaja, det där löser sig alltid. Nu är det visst någon form av mord på tv, så jag ska nog kasta ett öga på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar