Husligheten huserar

Idag är det MF (MansFritt) här, han har nämligen åkt på bluegrassfestival. Jag har följt med flera år, men i år kände jag att NÄE. Pallar inte att tälta bland en massa überhurtiga människor som spelar ståbas till klockan fyra på morgonen en meter från ens tält. Pallar inte med att tälta ens om det INTE finns überhurtiga människor som väsnas i närheten (vilket det alltid gör). Det är så djävla obekvämt. Nu finns det visserligen stugor att hyra i närheten, men dom stugorna ägs av STEFAN OCH KRISTER. Eller åtminstone någon av dom. Och jag hade hellre skurit upp pulsådrorna med en slö tårtspade än att låta mina surt förvärvade slantar hamna i fickan på en som producerar mästerverk i stil med "Snålvatten och jäkelskap". ÖVER MIN DÖDA KROPP säger jag bara. Några principer får man faktiskt ha.  

Och bluegrass...ja, det har väl sin charm. Men alla låtar låter faktiskt nästan exakt likadant och jag kände att jag faktiskt inte pallade med 48 timmar av nonstop banjospel och stämsång. Så min man fick ta med sig sin kompis istället. Det värsta är att på den här bluegrassfestivalen kommer det samma människor år efter år, och de kommer nu att tro att min man har lämnat mig för en annan man. Jaja. Det är smällar man får ta. Att de tror det alltså.

Hittills idag har jag varit så extremt huslig. Har tvättat och hängt ut tvätt eftersom det är solsken igen efter att det har regnat i dagarna två. Har gjort dubbel sats av min SUPERGODA smultronparfait och fryst in i praktiska portionsförpackningar (muffinsformar). Har även bakat piroger, en syssla som kräver a. tålamod, b. tid och c. att man inte är eller blir hungrig under tiden som man håller på. Det är inte så ofta som a, b och c sammanfaller, men plötsligt händer det, som i Trissreklamen ungefär.

Jättemånga och jättegoda piroger.

Jättemycket och jättegod smultronparfait på väg mot frysen. 

Nu är det lunchdags. Var jag inte hungrig innan så är jag det i alla fall nu.