BPH

Igår var jag i Bjuv och gjorde BPH, Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund, med Remus, tax med rätt att döda. Testet bestod av åtta olika moment. Främmande person, föremålsintresse, matintresse, överraskning, skrammel, närmande person, underlag, skott.

Första momentet började med att man skulle vandra runt en liten folkskara, sedan ställa sig vid en kon och vara passiv, och från en annan kon sådär 10 meter bort skulle en främmande person närma sig stegvis. Slutligen skulle denna främmande person stå axel mot axel mot en och därefter hälsa på hunden. Sedan skulle man överlämna kopplet till den främmande personen och så skulle denna vandra iväg med ens hund 10 meter, vända och gå tillbaka. Slutligen skulle den främmande personen visitera hunden, lyfta på tassar och titta på tänderna och liknande.
Detta var vardagsmat för Remus. Han är ju utställd med jämna mellanrum, så han är van att folk glor på hans tänder och petar både här och där. Han följde villigt och glatt med den främmande personen en bit, sedan undrade han lite vart jag tog vägen och fick bråttom på vägen tillbaka.

Andra momentet började med att jag skulle stå och bolla lite med en medhavd favoritleksak och sedan kasta iväg den. Sedan skulle jag göra likadant med ett spengummi (av alla föremål...alltså ett sånt man har till mjölkningsmaskiner. Vet inte hur de tänkte här) och slutligen skulle den främmande personen gå iväg med spengummit, bolla med det i luften och sedan försöka locka till sig hunden och kampa med sagda spengummi.
Remus tyckte det här var jättekul, han kilade glatt iväg och hämtade både sin egen leksak och spengummit. Han rusade även glatt iväg till den främmande personen och bet lite i spengummit utan att direkt kampa.

Tredje momentet gick ut på att testledaren (fd främmande personen) visade hunden att hon hade godis i handen. Sedan gick hon bort till tre skålar (en öppen, en med ett löst liggande lock och en med fastskruvat lock) och lade godiset där tillsammans med tre korvbitar, och kom sedan tillbaka och visade att hon inte hade något godis kvar, och sedan skulle hunden släppas lös i 60 sekunder.
Det här tyckte nog Remus var det bästa momentet. Han kilade glatt bort och smaskade i sig ur den öppna skålen, petade undan det lösa locket och kalasade vidare, och sedan ägnade han resten av de 60 sekunderna åt att försöka lära sig  att skruva av ett gängat lock. Tror nästan han hade lyckats om han fått lite mer tid på sig. Efter 60 sekunder skruvade testledaren av locket, så det blev fest än en gång. Det hade dessutom regnat i skålarna, så här kunde man ju även dricka vatten som smakade korv och köttbullar. Festligt värre!

Fjärde momentet gick ut på att man skulle promenera mot en platta där en figur låg nedfälld och när man var någon meter från figuren så slets den upp med en djävla fart. "Figuren" såg för övrigt inte riktigt klok ut:

Bild från Bjuvs BK:s hemsida

Remus brydde sig först inte eftersom han var så upptagen med att gå och nosa i gräset att han inte såg vad som hände. Men så råkade han titta upp och se denna halvmänniska stå där det nyss inte fanns någonting. Då skällde han ut den, dock utan att morra eller resa ragg utan mer Hallå där! Du stod inte där förut, var kom du ifrån? Sedan skulle testledaren och jag gå fram och "prata" med halvmänniskan, och då kom han tassande och muttrade lite för att markera att han nog ändå inte riktigt tyckte att den skulle vara där, men i övrigt var han ganska opåverkad. Marken där det gått hundar och även harar på innan var betydligt mer intressant! Sedan skulle han och jag promenera förbi halvmänniskan på båda sidor (innanför pinnarna på bilden) och det gjorde han utan knot.

I nästa moment skulle man traska mot en metalltrumma i vilken det låg några kättingar, och när man var precis intill så började trumman rotera så att det blev ett djävla liv. Eftersom jag har haft med mig Remus på jobbet ända sedan han var liten så tror jag att han är van vid att det är ett djävla liv lite då och då och utan förvarning, för han brydde sig inte alls utan gick fram och nosade på trumman så fort den hade slutat låta. Sedan skulle vi promenera förbi den ett par gånger och det var inte heller några problem.

Nästa moment var "närmande person". Då var det en som hade klätt ut sig i lång mörk rock, slokhatt och mörka solglasögon, som plötsligt dök upp ur en buske och närmade sig lite ryckvis. Först tittade Remus bara, men när den här mystiska personen började komma lite väl nära tyckte han nog att det var bäst att tala om att det här inte var riktigt som det skulle. Sedan fick han själv gå fram, och då sa han: Jaså var det bara DU...dig känner jag ju!, när han upptäckte att det var en person som han hade hälsat på 10 minuter tidigare. Och sedan tog hon av sig "förklädnaden" och då blev han nästan löjligt glad i sina översvallande hälsningar.

I nästa moment skulle man först gå fram och tillbaks på en bred gungbräda som vippade över när mitten passerades, och sedan fram och tillbaks på ett korrugerat plasttak. Remus tyckte att det var lite sådär när gungbrädan vippade, men inte mer än att han stannade och tog spjärn precis i vippmomentet Taket (som alltså låg på marken) knatade han över utan några större åthävor.

Sista momentet skulle vi gå mellan två koner och så avlossades först ett skott när vi gick och sedan ett när vi hade kommit fram till konen och stod stilla. Remus brydde sig inte ett dugg mer än att han tittade upp lite för att se om någon förväntades av honom.

Alla reaktioner och händelser och ickehändelser i dessa moment registrerades, och sammanfattningsvis fick jag veta att Remus på det stora hela är en trygg, positiv och energisk hund som är glad i människor, beredd att jobba för att få det han vill ha, som inte reagerar på skott eller plötsliga ljud, och som blir måttligt "arg" i främmande/hotfulla situationer. Inget av detta kom som någon direkt överraskning, men det var ändå kul att få det testat "på riktigt".