Hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag

Har slavat i köket sedan arla morgonstund, känns det som, och ännu är jag långt ifrån klar. Har i alla fall gjort Olivers doptårta nu, eller "citronmarängtårta med passionsfruktsgrädde" som den hette i receptet. En tårtbotten tog 5 h att göra. Eller för att vara korrekt så tog den kanske 5 minuter att göra, men sen skulle den stå i ugnen i 5 timmar, och i receptet ingick dessutom TVÅ tårtbottnar. Ja, fast det var inte det som var det jobbiga. Utan sen skulle den här marängbottnen från helvetet lossas från sitt bakplåtspapper utan att gå sönder, och fan vet vad som hände i ugnen på de där fem timmarna, men marängsmeten tycktes ha fördubblat sin volym på något vis. Så den där vrålsnygga maräng-rektangeln som man målade upp på bakplåtspappret fem timmar tidigare hade med hjälp av magisk kraft krupit upp på långpannans kanter och etsat sig fast där och ville inte alls låta sig lossas utan valde att spricka, smula sönder sig och i största allmänhet bete sig på ett sådant sätt att mustiga eder producerades i parti och minut. Fast botten nummer ett spelar ju ingen roll, den ser ju ingen. Lade därför ner extremt stor möda på botten nummer två (skrev Olivers namn med flagad mandel, bara en sådan sak) och var särskilt noggrann med att hålla maräng-rektangelns kanter en bra bit från långpannans dito. Spelade fan ingen roll, efter fem timmar hade de ändå förenats. Och att lossa bakplåtspapper och tro att OLIVER i mandelflagetext skulle bestå var ju synnerligen naivt. Men men.
Jaha, sen skulle det göras en citronkräm av 16 äggulor, färskpressad citronjuice, socker och rivet citronskal som värmdes i en rostfri skål i ett vattenbad. Den skulle röras intensivt hela tiden och fick absolut inte koka för då skar den sig på momangen. Vi hade ingen rostfri skål som var stor nog att rymma 16 äggulor, så jag fick dela upp det hela i omgångar, vilket tog evigheter och jag fick röra så att armen snudd på domnade bort. Sedan skulle den blandas med grädde och passionsfrukt och jo, den blev ju TO DIE FOR. Som tur var. Sedan var det bara att bre ut den på botten ett, på med botten två och ösa på ett ton frukt och bär för att dölja de värsta skavankerna.

Resultatet! 

Sedan följde det nervösa transportmomentet under vilket hela härligheten skulle förflyttas från A till B, dvs härifrån till the Wendels, men det gick bra. Det var bara andra gången jag åkte till Riverhouse den dagen, fick åka dit och köpa passionsfrukt eftersom jag glömde handla det igår och utbudet på tropiska frukten på Konsum här i byn är lite magert. Kom hem, satte igång att tillverka en paj med bacon och broccoli som jag i ett svagt ögonblick lovade att bjuda långväga dopgäster, a k a mina föräldrar, på imorgon innan dopet. Påbörjade sedan den citron- och dragonmarinerade kycklingfilé som ska bli vår egen middag ikväll. Så har jag inte suttit i bilen mellan Riverhouse och Ankeborg så har jag stått i köket hela långa dagen.

Men nu är det snart kväll och då vankas det a. god mat b. gott vin. c. SM-final i handboll och d. Downton Abbey, som vi ska börja följa från början. Tror det kan vara en serie som faller oss i smaken nämligen.