Får väl börja med att klargöra att rubriken är ett citat från Varan-tv, om någon nu inte förstod det. Jag och mina barn har gissningsvis sett mest Varan-tv av alla människor på hela jorden, inklusive Varan-teatern själva. Eller åtminstone nästan. Är de (barnen) miljöskadade så är det förmodligen mitt fel, men det får man väl ta med jämnmod.
Men i alla fall. Vad det är som är så djävla typiskt, det är att NU, när jag äntligen börjat hämta mig från dagisvirusets otrevliga effekter (trötthet, snuva, ont i halsen, huvudvärk, etc) så är långhelgen och därmed ledigheten slut. SLUT, bara sådär, den började ju nyss. Och nu precis kom min man och bara Jag känner mig helt förkyld...och jag kände mig bara missunnsam över att han fått vara ledig och frisk, medan jag fått min ledighet spolierad av snor och slöhet. Fast det är klart att det är ju inte roligt att vara sjuk och jobba heller. Tack gode gud för Treo och nässpray, säger jag bara, annars hade jag varit direkt bitter. Eller åtminstone åtskilligt gnälligare än nu.
Min man gjorde extremt stark tzatziki igår. Den är så mättad av vitlök att man skulle kunna ta en tesked och späda ut den i en hel hink med yoghurt och på så sätt få tzatziki för ett helt kompani. Vanliga förkylningsvirus hade nog inte överlevt, men nu snackar vi dagisvirus. Det är det som ger ordet multiresistens ett ansikte, i den mån ett virus nu kan sägas ha ett. Ansikte alltså.
Over & out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar