Valborg

Vad är det med valborg nuförtiden, kan man fråga sig. Vill minnas att det förr var förknippat med ett djävla röj, men nu är det mest: Aaah, sovmorgon imorgon. Ja, det blir alltså inte speciellt mycket med första maj heller nuförtiden. Inte för att jag någonsin (tror jag) har gått i något demonstrationståg, men ändå. Förr brukade jag åtminstone ta mig in till stan för att TITTA på demonstrationståg, för det är ju ändå lite festligt och sådär. Fast det var när jag bodde i stan, eller strax utanför för att vara mer korrekt. Det var lite lättare då. Och i många år var det tradition att jag och min kompis brukade gå till Tivoliparken och äta våfflor på uteserveringen, men sen gick ju han och dog (ej pga 1 maj-våfflorna dock) då, så sedan dess är det inte riktigt samma sak med första maj. Det är väl det som är det värsta med kompisar som går och dör, har jag kommit på. Det är när man ska göra alla de där grejerna som man brukade göra tillsammans. Äta våfflor på första maj. Analysera alla deltagarna i Expedition: Robinson. Hyra dåliga filmer på nyårsafton. Skratta hysteriskt åt en skitdålig skakig handkamera-VHS-rulle från ett ridläger för tusen år sedan. Alla de där sakerna som man brukade göra tillsammans som man nu får göra ensam eller tillsammans med någon annan, men då är det inte samma sak. Det är faktiskt rätt B.

Idag har dagen ägnats åt att gräva potatisland. Surprise, surprise, men nu är jag snart klar, det är kanske max 6 kvadratmeter kvar att gräva. Eller det är ju som sagt inte grävandet som tar tid, utan bortrensandet av 100 år gammal seg grässvål, ogräs, björkrötter och döda katter och fan vet allt vad jag har grävt upp där. Idag när jag grävde tänkte jag på att vissa grejer är så djävla o-cred:iga. Min man har kapat ved idag. En vedstapel, det vet alla att den representerar hårt arbete. Det har släpats och lyfts och kapats och klyvts och travats i många timmar. Det är RESPEKT, liksom. Men ställer man ett fat kokt nypotatis på bordet är det ingen som tänker: ah, här är det någon som har grävt och slitit och rensat bort (i mitt fall) björk- och kirskålsrötter till FÖRBANNELSE så att fingrarna värker som på en giktbruten gamling. Möjligen kan man få lite cred för att man har satt och kupat, men det är tveksamt. Samma med vårt växthus. Min man har byggt det av gamla fönster, samt diverse överblivna reglar från The Wendels husbygge. Han har mätt och sågat till knepiga vinklar och tillverkat små listiga specialfönsterrutor att skarva med där det inte har gått ihop sig. Det är såklart jättebra gjort, och skulle jag ha gjort det hade det förmodligen liknat fan, så han ska ha all cred för det. Kommer att få all cred för det också, för aldrig att någon kommer att tänka att vilken djävla bra grund någon har grävt till det där växthuset. Eller: De där tegelstenarna är det någon som har släpat uppför den där backen, det var nog bra tungt och jobbigt (för det var det nämligen).  Eller: Undrar vem som har lagt tid på att åka och köpa all den vita färgen?

Men jag är inte bitter även om jag kanske låter så just punkt nu. Idag har det nämligen varit förnämligt väder, sol och blå himmel, så det har varit en ren fröjd att vistas utomhus i vår UNDERBARA trädgård där gullvivorna precis har slagit ut i blom.  Har, förutom potatislandsgrävandet, även styrt och ställt med pallkrageodlingarna, samt beskurit rosorna.  Onda grannen Katla var ute och klippte gräset, men sedan vår senaste kontrovers har vi behandlat varandra som luft. Bästa sortens grannsämja faktiskt, men jag kunde ändå inte undgå att lägga märke till vad som försiggick på andra sidan staketet. Först klippte Katla gräset med sin åkgräsklippare. Sedan tog hon en vända med en handjagare för att liksom jämna till där åkgräsklipparen eventuellt hade missat. Och slutligen - jag skämtar inte nu - så gick hon ett varv med en SAX och ansade de stackars grässtrån som vågade sticka upp efter 2 x gräsklippare. Om man har så mycket ork när man är 75 år så kommer man ju aldrig någonsin att flytta. TYVÄRR.

Ja, det var väl allt för idag. Har tvättat min vinterjacka och hängt den ute på tork, men eftersom det ska valborgsmässoeldas uppe i naturreservatet (vet inte hur dom tänker där riktigt) ikväll så fick jag ta in den igen eftersom jag uppskattar doften av nytvättat bra mycket mer än lukten av brandrök i kläderna. So long.