torsdag 26 april 2012

På egna ben

Vad menar jag med den rubriken? Ingenting särskilt, det var bara en låt med Ola Magnell som jag lyssnade på när jag körde hem.

Igår var vi och hämtade ved i tremeterslängder, körde hem den, bar upp alltihop till vedbacken (och vår vedbacke är en riktig BACKE, inte bara ett uttryck), så det var jobbigt. Kändes som att vi köpt ved som aldrig kommer att ta slut, för hur mycket vi än bar så var det lika mycket kvar. Nästan i alla fall. Sedan var det bara in och sätta sig och betala en bunt sura rövräkningar. Precis när jag  var klar och tänkte runda av kvällen med lite lyxbloggande så dog internet. Typiskt.

Idag var det lite julafton på jobbet. Eller det hade väl väldigt lite med själva jobbet att göra, men Tord, Micke och jag har beställt grejer från Startfitness i England, och idag kom ett stort paket med diverse träningsattiraljer. Jag fick (eller det var väl inte direkt en GÅVA, men det kändes nästan så) TVÅ par Asics GT 2170 till det facila priset av 1657 spänn, inklusive frakt (delad på 3 personer förvisso). Nota bene att jag betalade 1600 spänn för ETT par av samma modell hos Runner's Store för ett tag sedan. Nu skulle jag ju ALDRIG NÅGONSIN köpa skor på nätet om jag inte var bergsäker på att de hade passat, och med mina djävla Kalle Ankafötter kan man aldrig vara bergsäker på någonting. Men jag tyckte nog att jag vågade slå till när jag redan har och älskar samma modell, och det visade sig vara en helt korrekt bedömning. Även om jag höll på att missa att man var tvungen att beställa i UK size, vilket inte är samma som US size, som står i skorna. Men jag fann mig i sista sekunden och hittade en omvandlingstabell. Tur, annars hade jag fått vikingaskepp.

De fanns dock inte i My Little Pony-färgställning, och det var nästan att jag tyckte att det var lite synd. Är så förälskad i mina löparskor att jag till och med har börjat gilla färgen. Men nu kan man ju inte haka upp sig på såna smådetaljer, så numera har jag tre par Asics GT2170: svarta, vita och My Little Ponyfärgde.

Ja, det var väl allt för stunden. Ska iväg och passa barnbarn nu. Har aldrig passat två barnbarn förut, men jag tror väl att det ska reda sig för den äldre är snäll och välartad och den yngre är en sömntuta. Hur svårt kan det vara liksom? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar