Roadtrip

Micke och jag har varit i Norge ett par dagar. Därför är jag något SEG idag, eftersom jag kom hem klockan 23 igår kväll och steg upp klockan 04.30 idag. Har sedan dess jobbat, promenerat med tax, spårat med tax, städat, burit in ved och nu känner jag att jag inte riktigt har någon bloggenergi. Men några bilder kan ju säga mer än tusen ord har jag hört.

Dagen inleddes i arla morgonstund med att vi åkte först buss och
sedan tåg. Miljövänligt!

Vi hamnade på Kastrup för att flyga vidare till Norge (Nu var det
inte lika miljövänligt längre). Vi festade till det med en sjukt
god (och även sjukt dyr) juice på "Joe and the juice". Mmm.

Sedan flög vi till Norge och hyrde en bil. I Norge finns
extremt många och långa vägtunnlar. Jag är lite rädd för
tunnlar. På film blir folk alltid jagade av onda personer
i den här typen av tunnlar och det är nästan aldrig någon
som klarar sig undan med livet i behåll.

Vi körde med en GPS som var helt motsägelsefull. Den uppmanade
oss  helt skamlöst att svänga höger och samtidigt ändå hålla
till vänster. Inte konstigt att vi körde vilse! Men till sist kom
vi i alla fall fram till Moss och kunde börja jobba.

Sedan åkte vi till Sarpsborg för att bo. Micke var lat och
ville bara ligga på hotellrummet och titta på fotboll. Jag var
spänstig och tog en promenad istället. Så spänstig att jag ger
mig ut på is blir jag nog aldrig.

Såg en norsk katt och en övergiven men välbevakad prästgård.

Jag kan inte bo på hotell utan att få den där otäcka Come and
play with us Danny...forever and ever and ever-känslan.

Dag två, vi jobbar vidare. Fabriken i Moss ser lite ut som ett legohus.

Det snöar och vi har världens fulaste hyrbil.

Snökaos på E6:an. No fun!

På Gardermoens flygplats kontrolleras toastädningen digitalt.
Det känns modernt.

Planet kunde inte lyfta i tid pga is på vingarna och snö på
startbanan. Sedan landade det på fel ställe på Kastrup så vi
fick stå och vänta i tusen år på att få gå av. På grund av
det missade vi tåget och fick vänta en halv evighet på
nästa. Roligare än så här blir det inte just nu.

Väntans tider.

Till slut kom vi fram till K-stad. Micke åkte hem till sig,
jag fick gå och drälla i ytterligare 50 minuter innan bussen kom.

Även bussen var försenad, men busschauffören var lika glad
för det. En busschaufför, en busschaufför, det är en man med
glatt humör.