Hungerspelen!

Blir jag först i världen med att blogga om filmen? Troligtvis inte. Men har i alla fall varit på PREMIÄREN, fast det var ju mer för att man har blivit så djävla gammal att det känns säkrast att gå på 18-föreställningen eftersom går man klockan 21 är man ju inte hemma förrän MITT I NATTEN och så är det tveksamt om man orkar hålla sig vaken. Antal pensionärspoäng: 10 000 i runda slängar. Det kändes dessutom som att vi med god marginal var äldst i publiken, som i huvudsak utgjordes av tjejer i 13-14-årsåldern som sprang som tättingar ut och in i salongen med jämna mellanrum. Vad är det med den där veka Pampers-generationen egentligen, kan de inte hålla tätt mer än 30 minuter i taget?

Men i alla fall. Jomen det var en bra film, det tycker jag nog. Fast bitvis ganska jobbigt filmad, med massor av snabba och skakiga kamerarörelser hit och dit. Och hade man inte läst boken, men det hade man ju, så fick man inte speciellt mycket information om övriga deltagare, och själva spelen var ju inte på långa vägar lika fylliga och detaljerade som i böckerna. Överlag tyckte jag att det fattades rätt mycket detaljer, men då hade väl filmen blivit cirkus en vecka lång och det hade ju kanske blivit i mastigaste laget. Däremot såg nästan alla karaktärer ut nästan precis som jag hade föreställt mig när jag läste boken (utom katten Smörblomma, men det går ju att leva med att just den lilla detaljen fallerade).

Katniss var bra. Mer såna förebilder på film, tack. Min man bara:  Jamen hon den där Winter's Bone-tjejen, hon går ju bara omkring i kängor och säger ingenting i alla filmer, hur svårt kan det vara? Då ska man observera att jag härom dagen kom på honom med att sitta och kolla på den fjärde (tror jag) Dirty Harry-filmen. Frivilligt. Vi kan alltså konstatera att han inte har någon direkt smak ifråga om filmer.

Känner mig på det stora hela mycket nöjd med filmupplevelsen. Jag ger den fyra härmskrikor av fem möjliga. Seså, schas iväg till bion med er nu allihopa.