Helgen i ord och bilder

Jaha, vad är det för nåt hemligt som har hållit mig borta från bloggen hela helgen då? Jo, jag har varit i Stockholm. På skrivarkurs! Med riktiga författare! Och andra coola människor som också gillar att skriva! (Ja, här sparar vi inte på utropstecknen precis). Sammanfattningsvis var det superkul, jätteintressant och väldigt coolt. Eller ja, coolt är kanske inte rätta ordet. Men jag känner mig cool som har gått en skrivarkurs.

Jag åkte tåg med Veolia Transport för 299 kronor. Men måste
de skriva ut ens karaktärsdrag på det där viset?

Jag bodde på hotell. Här kostas det minsann på, men i samma snåla anda hade jag bokat ett budgetrum med takfönster. "Takfönstret" bestod av en ogenomskinlig plastskiva med lysrör bakom. Antal riktiga fönster = 0 stycken. När man släckte i taket blev det kolsvart. Och då menar jag verkligen kolsvart. Standbyknappen på tv:n var det enda man hade att orientera sig efter, men eftersom den (också) satt uppe i taket så var det inte mycket till hjälp.

Takfönster utan fönster. Det här är fan i mig bara ett tak. 

Kursen hölls på Palatset, a k a Gamla Riksarkivet, på Riddarholmen. Ett helt sjukt coolt hus! Det var liksom inte bara Där skulle man kunna gå vilse, utan där GICK man vilse. Om man så bara skulle gå 15 meter från kurslokalen till toaletten. Hogwarts nästa.

Palatset. Charmigt men svårfotograferat.

Det snålades verkligen inte på tillbehören!

Palatset liknade inget annat hus jag har varit i. Golvet till exempel. Plötsligt var det inget golv utan...något annat. Så att man kunde se ner på bordet på våningen under.

Närmast i bild: Min fot, som står på det genomskinliga golvet,
där man kan se att på våningen under har de lagt alla korten
på bordet.

Efter kursen på lördagen så vankades det lyxig egentid med världens bästa bror. Vi drällde omkring på världens största Akademibokhandel ett bra tag. Sedan gick vi på lokal och åt god mat. Till dessert fick Erik 900 kronor i parkeringsböter och det var ju inte så roligt. Faktiskt var det otroligt bittert. Men i övrigt var det finfint.

Här står vi och har det bra, medan lapplisorna drar in
en rejäl hacka åt Stockholms stad.

Sedan var det afton och det var morgon och så var det kurs på söndagen med.

Lisa och Johanna guidar oss med säker hand genom
skrivandets ädla konst.

Ja, sedan var det dags att bege sig mot Ankeborg igen. Den här gången med X2000. Det var ett supertåg som inte stannade en enda gång mellan Stockholm och Hässleholm. I teorin alltså. I praktiken stannades det för signalfel, kördes i slow motion för att det låg ett pendeltåg till Mjölby och såsade sig fram på rälsen framför och sedan var det mer signalfel. Men det är ju nästan att betrakta som normalt, man blir inte förvånad för någonting längre.
Bilen stod i alla fall kvar på långtidsparkeringen i Hässleholm, ostulen. Jag vet inte varför jag är så sabla rädd för att någon ska sno en Volvo från 1990, men jag inbillar mig att den är lättstulen och folk i allmänhet idag är ju så djävla lata, så då är säkert biltjuvarna ännu latare. Åtminstone dom som bara är ute efter ett transportmedel eller en flyktbil och inte tänker sälja den vidare till någon maffialiga på andra sidan Östersjön och tjäna en hacka.

Ja, det var helgen det. Nu är jag trött och har minus på sömnkontot. Men däremot ramlade jag över en väldigt trevlig överraskning på fete-Akademibokhandeln, nämligen Under The Dome översatt till svenska. Den har jag ju bara väntat på i drygt två år i runda slängar. Nu är den min!

1179 sidors smask.

En bok som jag däremot INTE köpte var den här:

Jag är förstummad. Och nu menar jag inte direkt stum
av beundran. Snarare: Hur kommer man ens på tanken?