Sitter här och velar över hur resten av dagen ska gestalta sig. Jag har precis kommit tillbaks efter en en och en halv timme lång rätt så vådlig skogspromenad i obanad terräng och över både stock och sten tillsammans med Remus, tax med rätt att döda. Det borde ju fylla kvoten för dagens träning (speciellt som jag fortfarande är lite sjuk, eller rätt så sjuk men jag TROR att det har vänt nu). Ja, då dök det väl upp ett frestande sms om att det var hundträning ikväll. Och det hade jag väl kunnat hänga med på trots hurtig skogspromenad, men förutom det där djävla Tommyviruset så vaknade jag med nackspärr i morse. Eller det är liksom samma nackspärr som först bättrade sig men sedan tänkte: Nädu. Den här nacken känns som ett riktigt bra ställe att vara på. Jag tror jag stannar ett tag till. När man har nackspärr på vänster sida, som jag alltså har, är det sjukt svårt att träna lydnad med en liten hund eftersom man a. inte riktigt ser vad som händer långt därnere vid sidan av ens vänstra fot och b. det gör ÖFERJEFLIGT ont när man ändå försöker.
Så nej. Ikväll blir det nog ett besök på biblioteket och sedan värmedyna, värktablett och...något mer på v för allitterationens skull, tv-serien V med de där rymdödlorna kanske? Så att man känner sig som hemma, eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar