Cold blue sky gives me the innocense I need

Det blir visst inte mycket bloggat när man är så förkyld som jag. Nära-döden-upplevelser är ju rena skämtet, nejdå jag skojar bara. Men någon inspiration har inte riktigt velat infinna sig.
I söndags var vi på Österlen Lyser när det hade slutat att lysa. I Brösarp gick det flitiga människor och plockade upp drivor av utbrunna marschaller i svarta sopsäckar, i övrigt betedde sig Österlen precis som vanligt. Vi åkte till Ica i Gärsnäs och bunkrade vinjäst och klisterremsor till fönstren som om undergången var nära förestående. På vägen dit körde vi förbi en loppis i trakten kring Gyllebo, a k a Bermudatriangeln. Den hade inte öppnat än, så vi fortsatte till Gärsnäs för att handla förnödenheterna först, med hjärtat i halsgropen. För när man åker omkring i närheten av Gyllebo så är det fanimig kört. Där kör man alltid vilse, eller åtminstone gör vi det. Alla vägar går genom stora bokskogar och ser precis likadana ut och det kvittar om man svänger höger eller vänster eller fortsätter rakt fram, man kommer ändå aldrig dit man har tänkt sig. Det är en förbannelse som vilar över detta ställe.

Nu höll vi oss ståndaktigt på stora vägen och lyckades därför hitta tillbaks till loppisen när den hade slagit upp portarna. Där var vi långt ifrån ensamma, men vi ålade oss skickligt fram mellan köpsugna österleningar för att komma fram till böckerna, där man brukar få botanisera i hyfsat lugn och ro så här års när det inte är en massa sommargäster som har tröttnat på varandra och vill ha "något att läsa".
På den här loppisen var bokhyllorna så djävla ostrategiskt placerade, de stod precis när man hade kommit uppför trappan till andra våningen, så man blev hela tiden knuffad hit och dit av folk som skulle upp och ner. Hur tänker man här? Men böcker brukar inte ha någon hög status på loppisar. Eller det finns i huvudsak två kategorier av bokförsäljare på loppis. De som inte själva läser böcker i någon större utsträckning och därför inte tycker att böcker har något värde, och därför i det närmaste skänker bort böckerna (vi gillar den här kategorin). Eller de som inte heller läser böcker, men som tror att bara för att någon är intresserad av böcker så måste de (böckerna) vara värdefulla, och så trissar de upp priset (vi gillar inte den här kategorin). Ja, sen finns förstås den tredje kategorin försäljare, de som faktiskt läser och gillar böcker, men de sniker ju undan alla bra böcker åt sig själva (vi gillar inte den här kategorin heller).

Hur som haver så plockade vi åt oss varsin trave, betalade 80 kronor för 15 böcker (försäljare: kategori 1) och susade hemåt igen. Det kan ju inte direkt ses som en kraftansträngning, men resten av dagen låg jag på sofflocket som en död sill. Det här med att vara förkyld är djävligt överskattat om jag får säga min mening.