Bitter på bittermandel

Idag skulle jag baka en kaka med bittermandel i. Lat som jag är använder jag bittermandelolja istället för att hålla på och skålla och skala och mala the real shit. På den gamla goda tiden när allt var som det skulle, så köpte man bittermandelolja i likadana små gröna glasflaskor som karamellfärg. Eller bittermandelarom och hushållsfärg som är det korrekta begreppet, om nu någon kinkig person skulle råka läsa detta. Hur som helst. Karamellfärgsflaskhalsarna har väldigt liten öppning, just för att man ska kunna droppa ut innehållet lite försiktigt sådär, en droppe i taget. Samma sak gäller för bittermandelaromen. Den ska doseras droppvis eftersom en droppe motsvarar en bittermandel.
En flaska bittermandelarom varar ju i tusen evigheter, så det är inte förrän idag jag fått stifta bekantskap med de nya förpackningarna från helvetet. Nästan likadana små flaskor, men flaskhalsens öppning var ju lika stor som munnen på valfisken som slukade Jona och behöll honom i buken i dagarna tre*. Här gick det inte att dosera någonting droppvis, och man undrar ju hur i helvete de har tänkt, de som konstruerade den här flaskan. Är det meningen att man ska OD:a på bittermandelarom, det är ju för helvete inte ens giftigt?

Allt var kanske inte bättre förr. Bittermandeloljeflaskorna var det dock.

*Vad hände sen med Jona, undrar kanske den förvetne. Jo, han drog till Nineve och framförde ett budskap från Herren som han (Jona) skulle ha gjort från början, men istället stack han alltså till sjöss, den fege fan. Folket i Nineve var nämligen riktigt djävla ondskefulla, och Gud sa: Jona, stick dit och säg åt dom att om dom inte skärper sig så ska jag låta hela djävla staden gå under. Men Jona var alltså inte sugen, tacka fan för det, så han smet därifrån, hamnade till sjöss, det blev storm och Jona bara: Kasta mig överbord så slutar det blåsa, jag lovar, och sjömännen bara: Okej, och hivade Jona i havet, och han blev uppslukad av valfisken och där låg han alltså och bidade sin tid i dagarna tre innan fisken hostade upp honom på land, blörk, och han (Jona) kunde sticka iväg till Nineve och framföra det där budskapet från Gud. Och tydligen blev invånarna i Nineve så impade av detta, eller så var de inte fullt så ondskefulla som de ville låta göra gällande, för de satte genast igång att fasta och omvända sig, och där blev Gud riktigt nöjd. Jona däremot, tyckte att folket i Nineve kom för lätt undan och gott kunde få sitt straff, så han blev bitter och klagosam och sen minns jag inte mer.