För alldeles ohyggligt längesen köpte jag en vinyl-EP-skiva som hette något så poetiskt som Blommor & Bajonetter, av och med ett band med det något mindre poetiska namnet Arabens Anus. Jag minns mycket väl att alla låtarna på skivan var jättejättebra, men tyvärr blev jag av med den och en hel del andra jättejättebra skivor i en olycklig bodelning för tusen år sen. SKIT OCKSÅ. Jaja, man kan ju inte få allt här i världen. Sedan dess har jag letat efter skivan på loppisar och på nätet och i folks skivsamlingar, men den trycktes antagligen inte i någon gigantisk upplaga för jag har kammat noll. Och sen är det ju lite pinsamt att gå runt och fråga folk om dom gillar Arabens Anus sådär utan vidare, så mina efterforskningar har väl ändå inte varit världsomspännande. Men det har stört mig, en så bra skiva och så ska man aldrig få höra den igen.
Fast internet är ju fantastiskt, även om jag har inte har haft någon framgång när jag har sökt på youtube och spotify och andra, mer obskyra sajter. Men igår satt jag och youtube:ade lite i min ensamhet och då hade väl någon vänlig själ delat med sig av Blommor & Bajonetter och en del annat smått och gott. Jag blev så sabla glad att jag a. spelade allting på repeat resten av kvällen och b. länkade till denna guldgruva från min Facebook.
Idag på jobbet så visade Jenny sin nya intelligenta telefon. Jag vet inte om jag är så impad av intelligenta telefoner, men så är jag ju ovanligt gammaldags och nöjer mig med att kunna ringa och sms:a med min lur. Men Jenny hade köpt en riktig värsting igår och visade glatt upp den för alla som ville se och luren vandrade runt fikabordet. Och då hade den intelligente fan inte bara en vanlig kontaktlista med namn och telefonnummer utan visade även folks senaste Facebookuppdatering, givet att man var vänner på Facebook, vilket Jenny och jag är. Jamen hur kul var det att bli out:ad på jobbet som en person som gör lyriska uttalanden om Arabens Anus på Facebook?
Not så kul om ni frågar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar