Arga Snickaren

Jag kan inte riktigt låta bli att titta på Arga Snickaren när tillfälle bjuds (rättare sagt, när jag kommer ihåg det och råkar befinna mig i närheten av tv:n). Fastän alla program är precis likadana (ett hem i kaos, en relation som knakar i fogarna, Arga Snickargänget tar över, river ner, bygger om och läxar upp i expressfart och voilà: ett stajlat hem och ett lyckligare äktenskap på köpet) så går det inte att sluta förundras över dessa hjorder av slapptaskar som lever i renoveringsröra år ut och år in, och att de dessutom vill fläka ut sin slapphet, sina misslyckade gör-det-själv(mords?)försök och sitt extremt röriga hem inför kreti och pleti och ett helt tv-team är något som övergår mitt förstånd.

Igår handlade det om en familj som hade fyra barn. De bodde i ett litet hus på typ 55 kvadratmeter där inte ens alla fick plats, utan kvinnan och yngsta barnet sov i vardagsrummet och mannen och de tre äldre barnen sov i en möglig friggebod. De hade lånat pengar för att inreda källaren, men hux flux gick mannens företag lite dåligt så de var tvungna att ta banklånet för att betala en skatteskuld (är det inte lika bra att ringa Lyxfällan också?) och sen hände det inte så värst mycket mer utan halva familjen sov i den mögliga friggeboden, där Arga Snickaren till råga på allt upptäckte att man hade blockerat ett friskluftsintag på väggen med en tavla. Intelligent, verkligen! Sedan visade det sig att mannen inte bara hade en egen firma vilken som helst, utan att han faktiskt var SNICKARE till yrket. Man undrar ju lite hur han tänkte innan han anmälde sig till programmet....Nu ska jag passa på att göra lite reklam för min firma i tv, jag erbjuder inte bara smarta lösningar (ersätt ventilation med en snygg tavla med havsmotiv) utan jobbar även snabbt (ingenting händer visserligen på ett och ett halvt år, men vilken månad som helst kommer jag att slå i en spik. Eller kanske inte) och sätter säkerheten i första hand (fast vi har ett hål i badrumsgolvet stort nog för yngsta barnet att sätta foten i och ramla ner i källaren, men vad fan, vi har ju ändå tre barn till, lite spill får man räkna med) och framstår på det hela taget som en riktigt hygglig kille (som i och för sig river ner ett staket som min fru satt upp med motiveringen att "så här kan det inte se ut" och som avfärdar alla initiativ som inte är mina egna med att "det stämmer inte med min vision", så därför har ingen annan någonting att säga till om).  Men tveka inte att anlita mig!.

Det roligaste av allt var ändå att mannen inte "tillät" kvinnan att göra någonting med bygget, med motiveringen att "det går ju mycket fortare om jag gör det, jag är ju snickare". Ja, det kanske det hade gjort om du verkligen HADE gjort något och inte bara skitit i det. Som det var nu så blev det ju ändå ingenting gjort.

Men Arga Snickaren kan man lita på. Han kom dit, hans team fixade och själv skällde han som en bandhund på kontrollfreaket Dennis som inte vågade lämna sin fru ensam med en skruvdragare och mesiga Linda som gick undan och grät floder efter varje konfrontation. Sedan avslutade han med ett glatt Det har varit jätteroligt att vara här!

Som sagt, det är omöjligt att låta bli att titta.