För ett tag sedan sa min pojkvän upp sitt telefonabonnemang. Så ofta rings det inte i den fasta telefonen att vi kände att vi behövde ha VARSITT abonnemang när vi flyttade ihop. Så vi behöll mitt och han sa upp sitt.
Nu har mjöldryge-Telia skickat en räkning på 435 spänn, för avslutande av abonnemang. Alltså Telia, nu får ni fan skärpa er. Nu är vi fan inte vänner längre. För det första, det kostar apmycket att öppna ett abonnemang. Så mycket att det dröjde skitlänge efter det att jag hade flyttat hemifrån innan jag ens hade RÅD att ha en fast telefon . Det hade ingen annan i bekantskapskretsen heller i och för sig, så det var kanske inte hela världen. Man hade ju ändå ingen att ringa till (detta utspelade sig förstås IMT, Innan Mobiltelefonernas Tid), utan man tillbringade fasligt mycket tid med att stå och vänta på folk som man hade bestämt träff med men som aldrig dök upp, samt att ringa i mynttelefoner (alternativt få tag i pengar att stoppa i sagda mynttelefoner) till folk som ändå inte var hemma, samt att liksom drälla omkring på måfå och hoppas träffa på den man hade stämt träff med eller någon annan man kände, vilket var oerhört tidsödande och ofta inte särskilt givande heller. Men det är ju kanske inte Telia idags fel.
Men åter till ämnet: Som om det inte vore nog med det så kostar ju själva abonnemanget rätt så svindlande summor varje kvartal, långt mer än vad man ringer för, men okej då. Och skulle man få för sig att flytta någonstans så får man slanta upp en dryg femhundring för att flytta det från A till B. Men okej, det kan jag väl också köpa, även om jag tycker det är en rätt saftig taxa, men det ingår väl ändå något litet pillande och kanske en och annan tangentbordstryckning.
Men att AVSLUTA ett abonnemang, hur i helvete kan det vara så krångligt och arbetskrävande kan det vara att det motiverar en AVGIFT på hundratals kronor? Det skulle jag allt bra gärna vilja veta. Jag och många med mig, som det brukar heta. Kom igen nu, Telia. Ge mig ett svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar