Snart ska jag avverka dagens tjugosidiga Tolkien-kvot. Igår fuskade jag, men idag ska jag skärpa mig, för sedan är jag ju ledig i flera dagar. Från Sagan om den djävla ringen alltså. Min pojkvän sa häromdagen att jag ju faktiskt inte MÅSTE läsa den om det nu bär mig emot så mycket, men det måste jag nog visst. Ett löfte är ett löfte, och jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte klarade av detta. Jag läste ju för farao hela Mobergs Utvandrarsvit när jag gick på mellanstadiet, då borde jag väl klara tjugo sidors kvoterat Ringbärande per dag när jag är 41.
Men man kan ju börja tvivla för mindre. Den förra kvoten handlade enbart om ett sår som Frodo hade fått av en svart ryttare. Alltså ALLVARLIGT. Tjugo sidor om hur såret kändes, vad de andra gjorde, hur Vidstige gick efter örter, mera om hur såret kändes, mera om vad de andra gjorde (med Frodo alltså, det var ju inte precis så att de satt och spelade kort för att fördriva tiden medan Frodo låg avsvimmad, eller åtminstone nämndes det inte) och sen kom Vidstige tillbaks med sina gamla örter. Jag vet inte, men jag tycker inte att Tolkien är riktigt ingenjörsmässig i sitt författande. Man* vill liksom bara ryta fram ett Men kom till saken någon djävla gång!
Det finns en författare som heter Jared Diamond, han skriver jättejätteintressanta böcker om evolution. Men han är precis som Tolkien, inte särskilt ingenjörsmässig. Hans böcker är snudd på omöjliga att ta sig igenom. Vi** har försökt och misslyckats flera gånger. Det är lite pinsamt, men så ligger det till.
* Man i det här fallet = Jenny och jag.
** Vi i det här fallet = Jenny och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar