Only fools rush in

Ikväll ska vi gå på bio och se Flickan som lekte med elden. Jag gillade Män som hatar kvinnor, mycket, men jag tror nästan att man har mer ut av att se filmen om man INTE har läst boken först. För som det var nu så, javisst, det var en välgjord film, men jag VISSTE ju hela tiden att

(((SPOILER-VARNING)))

det var Martin Vanger som var den onde och att Lisbeth Salander skulle dra en golfklubba i huvudet på honom i ett kritiskt skede och att Harriet Vanger var i livet och hade befunnit sig i Australien i alla år. Så det var ju inte sådär jättejättespännande som det skulle kunna ha varit om man inte satt inne med denna förhandsinformation.

Inför kvällens biobesök måste jag alltså försöka glömma bort handlingen i Flickan som lekte med elden. Det känns inte som att det ska vara några problem med det. Just nu minns jag knappt vad jag åt till frukost i morse.

Häromdagen såg jag en annons med en uppmaning att skänka en "minnesgåva" till Alzheimerfonden. Jag undrar om de själva såg ironin i den formuleringen.