Tatuering är givet när man är full

I väntan på att få komma till hos ortopeden som förhoppningsvis ska bota fotskadan från helvetet så cyklar jag. Och simmar, ibland. Simningen är fortfarande lika tråkigt som text-tv, men jag har börjat förlika mig med cykling som träningsform. Det ska nog bli bra det här.

Idag kom jag på varför cyklister alltid har solglasögon. Det var när jag trampade in i en svärm av något oidentifierade flygfän och fick en fullträff rätt i regnbågshinnan av något djävla kryp som ville ut och gratisåka. Den satt kvar ända tills jag kom hem och jag lovar, den var större än en ardennerhäst. Det var då jag kom på att cyklister kanske inte bara har solglasögon för att se tuffa ut, de kanske fyller någon slags funktion också. Solglasögonen alltså.

Tyvärr hatar jag solglasögon. Jag har ju dom som jag snott från Tom Cruise i Top Gun, men jag använder dom bara när jag har huvudvärk, för då blir jag lite ljusskygg. Det känns inte särskilt lockande att cykla omkring i Ankeborg med omnejd som en annan fallen stridspilot från 80-talet. Att det ska vara så djävla mycket bekymmer med allting hela tiden.