Harry Boy

Tittar vi aldrig på film nuförtiden, frågar sig vän av ordning, och svaret är: Nej, inte så värst. Filmtittande hör mer den mörka årstiden till. Men vi har i alla fall betat av Psycho-filmerna samt modstrilogin av Stefan Jarl nu i sommar. Kenta pratar för övrigt precis som krokodilen, jag minns inte vem som var vem, i Drutten & Jena.Så nu vet ni det, ni som inte sett modsfilmerna. Eller barnprogram från helvetet, jag menar 70-talet.

Men för ett par veckor sedan masade vi oss i alla fall iväg till Bio Rio i Tomelilla för att se Harry Potter. Det var en mycket snygg film. Snygg och välgjord. Men jag vet inte, jag tyckte nog det var lite bättre förr. När de var lite yngre, Harry och hans vänner. De var lite gladare på den tiden. Och filmerna var liksom lite spexigare, typ att någon råkade säga lite fel i en trollformel och så blev det helt tokigt. Nu är allt så väldigt mörkt och dystert och Harry är så tyngd av allvar över att vara Utvald.

Diskussionen efteråt (pytteliten spoilervarning) löd så här:

Jag: Men alltså allvarligt, hur kunde familjen Weasleys hus bara brinna upp sådär? De är ju TROLLKARLAR. Kunde de inte bara...liksom trolla till det så att elden släcktes?
Min pojkvän: Men åh, det var ju MAGISK eld fattar du väl.
Jag: Ja, vadå då?
Min pojkvän: Ja, men den kan inte släckas hur som helst.
Jag: Men dom kan ju TROLLA. Det borde väl finnas NÅGON slags formel som släcker magisk eld också. HUR SVÅRT KAN DET VARA?