För ett tag sedan bestämde vi att vi skulle gå och titta på ett stort majsfält, helst innan skörd, och gärna ta lite bilder också. Vi är nämligen lite fascinerade av Children of the corn, och enligt min pojkväns utsago så fanns det i vår relativa närhet ett fält som var helt i klass med de där Han Som Går Bakom Raderna så att säga går bakom raderna. Coolt.
I helgen rustade vi oss med varsin kamera och traskade iväg. Vägen till majsen går genom en liten ravin i en skog. Vi gick där tidigt i våras, det var en baggis. Att gå där i tropisk högsommarvärme var...lite jobbigare, kan man väl säga. En vänlig grönskas rika dräkt har inte bara smyckat dal och ängar utan mer eller mindre kvävt all framkomlig mark. Dessutom var det väldigt varmt, och vår i detta avseende ändamålsenliga klädsel visade sig vara rätt oförenlig med en mer eller mindre igenvuxen stig där nässlorna växte manshöga och björnbären skickade ut lömska revor var och varannan meter. Ett jordgetingbo lyckades vi också lokalisera, men den här gången gick det att passera utan incidenter.
Jaha, men efter en strapatsrik färd genom urskogen så kom vi i alla fall fram till slut. Gravt nässelbrända, helt genomsvettiga och allmänt sönderrivna klättrade vi mödosamt upp ur ravinen som Stanley och Livingstone ur Afrikas djungel. Bara för att upptäcka att på förra årets majsfält växte det i år...sockerbetor.
När man förväntade sig lite skräckfilmsstämning men upptäcker att Han Som Går Bakom Raderna i själva verket håller på med gallring blir man lite besviken. Det här borde tas upp i något lämligt forum. Kanske kamrat Drakenhierta kan lämna ett insidertips till tidskriften Betodlaren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar