Jaha. Jag tänker inte skryta om mitt så kallade resultat i Tjejmilen, för det är helt ärligt ingenting alls att skryta med. Fotskadan från helvetet var tejpad så på ett sätt som fick alla Egyptens mumier att framstå som nudister, men det funkade bara i cirka 4 kilometer., sedan fick jag krypa fram i snigelfart. Men man bryter ju inte ett lopp annat än möjligen på grund av att foten skulle lossna och bli liggandes kvar någonstans på Djurgården. Så jag släpade mig i mål på den förmodligen sämsta tid jag haft i hela mitt liv, men nu talar vi inte mer om det som mormor skulle ha sagt.
Dagens status:
Antal blånaglar: Otroligt nog bara en.
Bitterhetsfaktor: Skyhög.
Sympati i fikarummet: 0.
Förväntad sympati i fikarummet: 0.
Fotsmärta: Cirka 14 på en skala mellan 1 och 10. Kan den förbannade ortopeden höra av sig snart, tack? Och gärna berätta vad som är fel. Helst någonting som går att åtgärda utan att jag ska behöva "vila" i tusen år.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och vältra mig i självömkan. Imorgon ska jag sluta vara bitter över detta, men än är det fortfarande fullt tillåtet att gnälla hejdlöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar