tisdag 9 juni 2009

Now that we have the neutron bomb

Jag är en tunnhudad människa. I rent fysisk mening alltså, jag tål inte solen. Alls. Det räcker med några minuter så har jag första gradens brännskador och kliande utslag. Jag bränner mig på nolltid, även med solskyddsfaktor 35. Jag bränner mig för fan till och med i skuggan. Därför är jag skiträdd för hudcancer, även om jag aldrig solar med flit så att säga. Men man kan ju ändå inte undgå att vistas utomhus under hela den varma årstiden. 

För några månader sedan noterade jag att ett födelsemärke började klia, och malignt melanom-varningsklockorna i min hjärna började genast klämta. Födelsemärket satt mitt i en tatuering, så det var svårt att bedöma om det hade ändrat färg, men eftersom det gick flera veckor utan att det slutade klia så ringde jag min vårdcentral. De hänvisade mig till en laserkirurgklinik och där var jag idag för att ta bort det.

Laserkirurgen var en man av diffus öststatshärkomst och han avfärdade mitt födelsemärke som ett myggbett! Jag protesterade och han ändrade diagnosen till "bindvävsknuta". Jag frågade om det var farligt och han slog ut med armarna och ryckte på axlarna. I nästa andetag sa han att det inte var bra att ta bort den för tatueringen skulle bli ful. Nu tycker inte ens JAG att just den tatueringen är särskilt snygg ens från början, så jag förväntar mig liksom inte att någon annan ska  tycka det heller, och för övrigt vill jag hellre ha en ful(are) tatuering än en malignt melanom-wannabe-födelsemärke, så jag framhärdade i min önskan om att ta bort detsamma. Dessutom tyckte jag att jag ville ha lite valuta för de 300 spänn jag betalt i patientavgift. Så jag fick min vilja igenom till slut, trots att laserkirurgen ojade sig över att svansen på det mytiska sagoväsen som tatueringen föreställer skulle bli lite smalare på ett ställe. Jag fick lova att höra av mig om jag kände lidande av detta i framtiden, så skulle han göra en plastikoperation för att återställa min rätt fula 80-talstatuering till originalskick. Jag bara: Jaja, men operera nu då för fan. Nej, så sa jag inte, men det blev i alla fall gjort till sist. Operationen gick snabbare än tjatet, så man undrar ju hur effektiv vårdapparaten egentligen är.

Nu kliar det ÄNNU mer. Jag tror det är fantomsmärtor. I mitt så kallade myggbett. Eller i basiliskens kapade svans, välj själva.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar