"I may be synthetic, but Im not stupid"

I helgen skulle det tittas på film som sig bör. Jag kom dragandes med en gubbfilm, och min pojkvän såg måttligt förtjust ut. Jag har en liten förkärlek för den här typen av film. Gubbfilmer handlar om gubbar (oftast) som bor långt ute i skogen (för det mesta), gärna utan el och vatten och mänskligt sällskap. Och så är det ett filmteam som kommer på idén att göra en film om detta. De följer gubben i hans vardag och man får ta del av hur han bär vatten och hugger ved och lutar sig på kökssoffan en stund. Det finns ingen handling och ingen säger ett ord. Det är alldeles fantastiskt avkopplande.

Min pojkväns dvd-spelare verkade ha helt andra uppfattningar om vad som är fantastiskt avkopplande, för den spottade tjurigt ut gubbfilmen och vägrade samarbeta. Så istället fick vi titta på Alien II från 1986 eftersom somliga anser att detta med scinece fiction är en lucka som behöver täppas till i min allmänbildning. Jag har som bekant redan sett Alien I utan att imponeras sådär jättemycket. Jag blev inte sådär jätteimponerad av Alien II heller om sanningen ska fram. Dessutom var det typ världens längsta director's cut-version, så vi hann inte ens en gång se klart den. Jag ska vänta med att såga den fullt ut tills jag vet hur den slutar. Men jag förutspår att alla utom Ripley och ungen kommer att dö jämmerdöden, och de stentuffa marinkårssoldaterna kommer att bryta ihop och gråta som spädbarn när de inser att i rymden kan ingen höra ens dödstjut.

Gärna science fiction, men först en rejäl gubbfilm.