Det har setts en del film under julledigheten, och recensioner borde skrivas. Men just nu är jag bara SÅ bitter, för min pojkvän köpte vad vi trodde var en nyinspelning av Den oändliga historien, den som är så fantastisk som bok och inte lika fullt fantastisk som film. Speciellt inte som man lyckats gestalta lyckodraken Fuchur, som består av skimrande luft, som en stor låtsaspudel. Det var en av 80-talets största besvikelser.
Glada i hågen trodde vi då att Tales from the Neverending Story skulle vara en ny, längre och framför allt bättre gjord version av denna film. Och så var det en sketen amerikansk tv-serie. Som knappt hade ett skit med den ursprungliga berättelsen att göra. Michael Ende skulle vända sig i sin grav om han visste.
Ibland vill man bara samla ihop folk och vapen och ge sig ut och slakta. Men som den civiliserade 2000-talsmänniska jag är skriver jag alltså ett surt blogginlägg istället.
Glada i hågen trodde vi då att Tales from the Neverending Story skulle vara en ny, längre och framför allt bättre gjord version av denna film. Och så var det en sketen amerikansk tv-serie. Som knappt hade ett skit med den ursprungliga berättelsen att göra. Michael Ende skulle vända sig i sin grav om han visste.
Ibland vill man bara samla ihop folk och vapen och ge sig ut och slakta. Men som den civiliserade 2000-talsmänniska jag är skriver jag alltså ett surt blogginlägg istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar