I helgen fick jag stifta bekantskap med Jack Sparrow, förlåt, jag menar kapten Jack Sparrow, i filmerna Svarta Pärlans förbannelse och Död mans kista. En film återstår innan jag kan lämna mitt slutliga omdöme om de karibiska piraterna, men så här långt är det väl helt okej. Fast så värst mycket mer än "helt okej" tyckte jag nog inte att det var. Det kan ha att göra med att jag inte är överdrivet förtjust i Johnny Depp. Jag stör mig på hans minspel, fast han kanske är trevlig som person, det vet ju inte jag. Men Jack Sparrow känns lite småtrist. Och han den där Will Turner gav ett så slätstruket intryck att jag av ren slöhet kallade honom Legolas. Han gör sig lite bättre som alv, tycker jag nog. Det är lite besvärligt det där, när man omedvetet refererar till andra karaktärer som skådespelarna gestaltat. Det känns inte så sannolikt när en helt algbevuxen Stellan Skarsgård ligger och kvider i båtens källare, jag vet att det inte heter källare på båtar men jag vet inte vad det heter istället, och man liksom förväntar sig att han ska säga Det heter inte idoit, det heter idiot. Det är som med Robin Williams. Det spelar ingen roll hur många seriösa roller han gör och hur många gripande storfilmer han spelar med i. För mig är han ändå alltid i första hand Mork från planeten Ork. Vilket Gud borde förbjuda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar