Lär mig du skog att vissna glad

I lördags var jag och min pojkvän i Lund. Som de goda kristna medborgare vi är, eller kanske inte, men ändå, vi tyckte det var på sin plats med ett besök i domkyrkan.

Jag tycker inte det är riktigt passande att svära i kyrkan, men det var ytterst nära att jag gjorde det och nu KOMMER jag fan att göra det. Jag anser att man ska uppföra sig stillsamt, tala dämpat och i allmänhet visa hänsyn när man besöker Herrens hus, men man skulle kunna tro att man hade hamnat mitt i inspelningen av en kritisk scen i filmen Omen, eftersom det var en person som gick omkring nere i kryptan med en SKRIKANDE DJÄVLA UNGE i vad som kändes som flera timmar. Det är inte på något vis fel på akustiken i Lunds domkyrka, och bara för att Herren Jesus i ett slappt ögonblick råkade häva ur sig  ett "låt barnen komma till mig" behöver man väl inte riskera att andra människor får TINNITUS för det?

För övrigt noterade vi att kyrkan är med sin tid. Det fanns nämligen en "kollektomat" där man kunde dra sitt bankkort och via en touch-screen välja olika välgörande ändamål till vilket man önskade donera sina slantar. Det kändes väldigt high-tech och 2000-tal, men jag vet inte riktigt. Det kändes på något vis lite opassande. Som att dra in månglarna i templet istället för tvärtom.