I helgen såg vi zombiefilmen Dawn of the dead. Den kan mycket väl vara något av det sämsta som någonsin gjorts. För det första vet alla att zombies är långsamma. De släpar sig fram med hasande steg och beter sig allmänt slött. Men de här! De hade lätt kunnat representera sitt land i en olympiad. De var ju snabbare som levande döda än vad någon levande världsrekordhållare i kortdistanslöpning någonsin varit. Även om de var stora och tjocka och man kunde se att de aldrig någonsin satt en fot i motionsspåret i sitt förra liv.
Och sedan var alla helt tröga också. Mentalt alltså. Levande döda är väl kanske inte direkt kända för att utgöra samhällets intellektuella elit, men faktum är att de levande inte heller gav sken av att vara överdrivet intelligenta. Det var rätt svårt att i längden upprätthålla ett intresse för ett gäng svagbegåvade som barrikaderat sig i ett köpcentrum, kring vilket ystra zombies skuttar omkring på flinka fötter och där den enda egentliga handlingen består av regelbundna, snudd på schemalagda, överfall som ackompanjeras av djuriska morranden och motas bort med skottsalvor så att huvuden flyger i bitar och blodet stänker. Det blev nästan lite tjatigt.
På den gamla goda tiden när allt var som det skulle, då satt man minsann inte och gäspade sig genom en skräckfilm. Då satt man som på nålar och sedan vågade man knappt gå och borsta tänderna. Vad är det som händer med världen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar